Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. »Sjungom studentens lyckliga dag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andliga området. »Gamla historiska fördomar fingo maka
åt sig, och stor plats att röra sig på hade de ej mer, tills
de kanske hos de flesta utträngdes.» Intresset att närmare
lära känna hvarandras litteratur och historia föddes och utvecklades.
– För Upsalastudenterna själfva, som dittills
lefde ett akademiskt skråköpingslif, blef frukten en vidgad
idékrets, rikare föremål för tanke och hjärta, förmåga att
entusiasmera sig för en idé, för något utöfver stundens studentikosa,
små privata intressen och upptåg. Äfven i ett
annat afseende utöfvade sagda möte på studenterna ett icke
oviktigt inflytande. De funno sig nämligen nu för första
gången sammanförda till ett helt, en kår, för att representera
som värdar med skyldighet ett vaka öfver upprätthållande
af det helas anseende, och ett sådant föreningsband
som en gemensam kåranda kan ha sin stora välgörande
och uppfostrande inflytelse. Symboliskt för denna nu
väckta kåranda, denna känsla af att tillhöra hvad 40-talets
studentskald Johan Nybom några år senare döpte till »ljusets
riddarvakt», blef ock, att när Upsalastudenterna voro samlade
nere vid hamnen för att mottaga sina gäster från Köpenhamn
och Lund, de då, uppger R. Hjärne, för första gången buro
den nu som gemensamt kännetecken anlagda hvita mössan.
1840-talet var ock, som här ofvan sagts, juvenalernas
klangdagar. Hvad voro då »juvenalerna» för ena? Etymologiskt
kommer ordet »juvenal» af latinska ordet juvenalis,
som betyder ungdomlig. På 40-talets Upsalastudentspråk
betecknade ordet »juvenaler» ett kotteri unge män med
öfversvallande lifslust, som bekymmerslöst togo dagen som
den kom och hängåfvo sig åt ett sprittande ogeneradt ungdomslif
med muntra upptåg, sceniska föreställningar, musik, sång
och poesi. Äfven när de så att säga något för mycket
extravagerade och hoppade öfver skacklorna, förstodo de,
kvicka, musikaliska och röstbegåfvade som många af dem
voro, att däröfver kasta ett estetiskt och förskönande skimmer.
Men utöfver estetiska förströelser och ungdomliga
muntrationer gingo deras intressen ej, och många af deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
