Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. »Sjungom studentens lyckliga dag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt hjärta och där å nyo uppväckt förhoppningar, dem jag
redan för länge sedan nästan begrafvit. Jag måste aflägga
den bekännelsen, att ännu har ingen, hvarken hög eller låg,
ung eller gammal, gått mig så allvarligt på lifvet som han.»
Och i ett tredje bref heter det:
»Våra furstliga ynglingar äro ovanliga. Uti salongen och
den vanliga konversationen är Gustaf vida öfver kronprinsen.
– Han skall vara ett musikaliskt geni och är särdeles
varm för allt, som hör till den sköna konsten. När studenterna
med sin stora sångkör – omkring tvåhundrade
röster – uppvaktade dem dagen före deras afresa, sade
prins Gustaf efteråt till mig: ’Det är gudomligt vackert; på
sådan sång skulle jag kunna stå och höra hela natten, utan
att tröttna’. Bägge hafva varit utmärkt flitiga och det oaktadt
särdeles glada och trefliga i umgänget. I synnerhet utgjorde
deras fria och vänskapsfulla umgänge med studenterna ett
trefligt skådespel. – Ehuru sin bror underlägsen i den
större sällskapskretsen är dock kronprinsen af vida större
värde i den enskilda eller på tu man hand. Det är rentaf
förtjusande att hos en så ung man finna ett så djupt allvar
och en så ren och varm fosterlandskärlek. – Han är nog
käck i både vilja och förhoppningar, men han låter säga
sig, ehuru han dock icke saknar vederbörlig envishet, och
den som talar med honom måste vara säker på sin sak.»
Karakteristiska för förhållandet mellan Hwasser och prins
Karl äro ett par anekdoter, som berättas af ett par samtida
Upsalastudenter (Rud. Hjärne och Johannes Sundblad).
Enligt den senare skulle uppgörandet af farbrorskapet
gått så till, att vid en större middag kronprinsen skickat sin
jägare till Hwasser med en på en tallrik liggande större
mandel samt en hälsning att han ville dricka med honom.
Då H. tog mandeln och betraktade den, märkte han ordet
»farbror» stå inristadt med en nålspets. Kronprinsen nickade
och skrattade, och Hwasser bugade och skrattade, och så var
den »brorskålen» klarerad. Hwasser var den ende svenske man,
som Karl XV senare på mer än skämt kallade »farbror».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
