Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. »Sjungom studentens lyckliga dag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång voro prinsarne en afton jämte skalden Johan
Nybom ensamma hos Hwasser. Gubben stoppade under
samtalets gång pipor åt dem, sedan han föreslagit att de
skulle röka. Men han tycktes röka endast knaster. Piporna
tändes, men för hvarje drag ljöd en just icke behaglig
musik ur skaften. Karl rökte utan synbar olägenhet sin pipa
i botten, men Gustaf och skalden syntes snart blekna och
svettas. H. märkte det och menade: »Det där jag ska’
kurera med ett par glas punsch.» »Charlotte», ropade han
inåt ett annat rum, där hans hustru uppehöll sig, »ta’ in
punsch åt herrarne.» Han kallade nämligen prinsarne än
prinsar, än herrar, än ni, till prins Gustafs synnerliga förnöjelse.
Punschen kom och hälsan återställdes. När supé-tiden
var inne, yttrade H.: »Nu tror jag vi ta’ oss en sup
och en smörgås, jag har godt Falubrännvin.» Man drack
och åt och prins Karl prisade brännvinet och man fann allt
ganska godt.
Om det af Hwasser omnämnda »trefliga skådespelet» af
prinsarnes »fria och vänskapliga umgänge» med studenterna
kan man få en rätt tydlig föreställning af den af Sundblad
meddelade skildringen af det studentikosa ungdomslifvet i
det furstliga studenthemmet i Bäfverns gränd.
Allt hvad etikett och tvång hette var bannlyst, då
prinsarne Karl och Gustaf sågo sina jämnåriga hos sig.
Vid de små tillställningarna, då den »ordinarie kvartetten»
var församlad, var det inte mer än tilltalsordet, som skilde
dem från vanliga studenter. Middagen intogs i öfre våningen.
Sedan den var öfver – det minst roliga af tillställningen
– gick det glada och kanske redan då något lyftade
sällskapet ned i undervåningen. Till höger i förstugan var
då för tiden ett stort rum, som gick midt öfver huset med
fönster åt både gränden och gården.
Här var samlingsplatsen för det glada laget: här sjöngs
det, här röktes och punschades det, och här berättades
historier, som, uppsluppna och roliga, dock ej alltid voro
för fruntimmersöron. Intill detta rum lågo hvardags- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
