Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vicekonungaidyllen i Norge. — Regentskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Unga krafter, unga bedrifter, nya planer, nya banor. Hos
ungdom gör sig ofta gällande en rätt naturlig benägenhet
att göra ett mer eller mindre rent hus efter de gamla, att
så att säga städa undan både hvad intressen, idéer och
personer beträffar, och kronprinsens regenttid utmärkes ock
af ganska talrika och karakteristiska personombyten. Dessa
försiggingo dock icke alltid med skälig grannlagenhet. Så
t. ex. då han gjorde sig af med ofvannämnde gamle J. H.
Vogt, den siste kvarlefvande af 1814 års framstående norske
patrioter och som suttit i regeringen ända sedan 1825. Vogt
var byråkraten af den gamla skolan, som höll oryggligt fast
vid gifna regler och föreskrifter och ställde sig envist i
vägen för alla nya påfund, vare sig från ena eller andra
hållet. Men han var så allmänt aktad för sin rena karaktär
och principfasthet, att han blef vid sin afgång föremål för
en storartad allmän hyllning och det äfven från de håll,
där han länge varit en nagel i ögat.
Kronprinsen-regenten ansågs ha önskat Vogts afgång icke
blott på grund af bristande personlig sympati och för V:s obekväma
sträfhet, utan ock för att bereda plats för män, som
antogos dela hans unionspolitiska idéer. I sådant afseende
hade han då att närmast rikta sina blickar till ett s. k. »unga
Norge», som hvars egentliga ledare betraktades den dugande
ämbetsmannen Kristian Birch Reichenvald. Han hade under
vicekonungatiden tillvunnit sig kronprinsens förtroende
och ynnest och blef nu Vogts efterträdare som chef för
justitiedepartementet.
Men detta personskifte, som sålunda gaf intryck af att vara
ett systemskifte, framkallade ett bakslag. Man trodde sig däri
kunna se ett första steg till bildande af ett statsråd efter
förebilden af en svensk junkerministär och till inledande af
»ett skandinaviskt fälttåg», i syfte af en närmare sammanslutning.
Oro och misstänksamhet väcktes häraf och närdes
af åtskilligt annat, såsom bl. a. oförsiktiga yttranden af
kronprinsen, som kommo ut och naturligtvis i många fall
öfverdrefvos, norska officerares anslutning till hans program,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
