Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vicekonungaidyllen i Norge. — Regentskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckas verkligen en och annan af dem att genom denna
djärfva manöver slå sig igenom, och snart äro blott två eller
tre kvar inom valplatsen. Men nu äro båda skogssnåren
genombrutna och med hängande tunga i vidöppna käftar
och med svansen lurfvig, som kometen i himmelens sky,
framstörtar ur skogen - en räf!
Och geväret sjunker från furstens kind ... och blicken
mulnar i Dicksons öga ... och mången jägares klappande
hjärta saktar farten ... och öfver den ofantliga jägarkedjan
flyger förstämningens uggla med dofva vingslag.
– – – – – – – – – – – – – – – – – –
»Ers kungl. Höghet» – afbryter nu herr Dickson den
ögonblickliga tystnaden, – »jakten är slutad! Jag beklagar
till så ringa favör!»
»Kan inte hjälpas, Oskar!» – svarar kronprinsen utan
ringaste tecken till missbelåtenhet. – »Men våra skott skola
vi väl ändå lossa. Den där ’Mickel’, som svansar där framme,
får nu representera ’nalle’.
»Den äran är för stor», – tänkte Mickel, som har godt
väderkorn och öra – »här osar katt, men katten och inte
jag må dröja bland krigsmakten till lands ... jag går in vid
flottan jag!» – och därvid hoppade »Mickel» bums i sjön.
Då smattrade gevären och kulorna plaskade kring sjöhjälten ...
»Jag tror det duggar, sa’ han som stod i hällregnet» –
tänkte »Mickel» och sam friskt framåt. Då slog en kula
ned midt för hans spetsiga nos.
»Det här blir enformigt i längden» – tänkte han då, och
begaf sig åter i land, där han omsider togs med hull och
hår lifslefvande och hade den nåden presenteras för kronprinsen.
Men på minen syntes tydligen att han var den
ende, norrlänning som ej fann sig smickrad af denna höga
bekantskap.
Förutom från denna jakt finnas antecknade en hel mängd
episoder, anekdoter och smådrag, som kunna vara målande
nog icke blott för stämningen bland den norrländska befolkningen
under kronprinsens resa, utan ock för hans sätt att
röra sig bland folket och att taga folk. Några af dessa i
Norrlandsbefolkningens minne länge kvarlefvande anekdoter
följa nu:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
