Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos borgarståndet och Nils Larsson i Tullus., Jonas Anders-
son i Häckenäs, Uhr, Svensén, Mengel m. fl. hos bönderna.
En revision i och för sig voro dessa minoritetens män icke
ohågade för, men de reagerade eftertryckligt både mot hetsig-
heten i den gamle Anckarsvärds utfall och mot motionärernas
och utskottets historiska framställning angående föreningens
tillkomst samt mot den utmanande tonen i öfrigt i utskottets
motivering. Till klämmen i den Dalmanska motionen voro
de bestämda motståndare, enär de icke kunde anse Sverige
äga traktatmässig befogenhet att inblanda sig i de norska
statsmakternas rätt att själfva bestämma om sin grundlag i
de delar, hvarom icke särskildt förbehåll vore gjordt genom
riksakten.
För en liknande uppfattning gjorde sig ock de båda Upsala-
professorerna K. G. Malmström och Rydin till tolk i en mycket
uppmärksammad broschyr, och inom pressen intog Sohlmans
Aftonblad energiskt en liknande ståndpunkt.
Ständernas debatter erbjödo många både genom innehåll
och form betydelsefulla eller pikanta pointer, som visserligen
icke skulle sakna intresse till och med för dem, som fått
nog och mer än nog af efterföljande tiders unionella diskur-
ser, men som här måste förbigås. Ett par korta citat må dock
tillåtas som lustiga nog eller som karakteristiska prof på
ett par så kända personers sätt att uttrycka sig i debatten
som Hiertas, då han var vid sitt satiriska skämtlynne, och
Blanches, då han var på koturnen.
Efter att ha genomgått och sakligt belyst en hel mängd
uppgifna förnärmelser, hvartill Norge skulle gjort sig skyl-
digt, tillägger Hierta:
Slutligen har man då hört framletas sådana klagopunk-
ter, som att h. mt konungen uti det norska exemplaret af
kungörelsen om hans uppstigande på tronen af eftergifven-
het för norrmännen icke kallat sig Karl XV, utan endast
Karl — något som dock icke tyckes vara mycket värre än
att den höge farfadern uti offentliga handlingar icke kallade
sig Karl XV Johan, utan blott Karl Johan. Ja, man har t.
o. m. hört förutsättas såsom möjliga anspråk hos norrmän-
— 210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
