- Project Runeberg -  Karl XV och hans tid /
211

(1910) [MARC] Author: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nen för att åstadkomma full likställighet, att en afliden
konungs begrafning hvar tredje gång bör ske i Norge och
att en drottning, som väntade sin nedkomst, hvarannan gång
bör resa dit, på det Norge måtte kunna räkna ett lika an-
tal infödda prinsar eller prinsessor som Sverige.

Jag kan icke neka, att dessa från skilda håll sammanle-
tade, heterogena anmärkningsanledningar, liksom premisserna
i hr Dalmans motion, komma att påminna mig om den be-
kanta besvärjelsescenen i operan Friskytten, däri jägaren
Kasper är sysselsatt att stöpa frikulor af allehanda ingre-
dienser: »först det högra ögat af en vipa och sedan det
vänstra af ett varglo och så några glasbitar af sönderbrutna
kyrkfönster, och ändå fordras, för att åstadkomma det på-
räknade resultatet, att ropa: Hjälp Samiel!»> Jag önskade
blott, att det oväder, man nu försöker besvärja upp emot
norrmännen och deras själfbestämningsrätt, icke måtte i en
framtid komma att erinra om det stället i Friskytten, där
’ Samiel yttrar: >Sex skott gå fritt; det sjunde är mitt!» I
själfva verket tror jag dock visserligen icke, att följderna af
ett bifall till hr Dalmans motion kunnat bli af så vådlig
natur, som några befara, ehuru det måste störa det godo
förhållande, som på de senare åren alltmer inträdt mellan
svenskar och norrmän.>

I sitt anförande hade Hierta äfven berört den svenska
världsliga och andliga aristokratiens instinktlika obenägenhet
mot det demokratiska element, som utgjorde grunden för
Norges författning och till stor del skapat och upprätthållit
dess frihet och själfständighet. Samma synpunkt och kon-
trasten mellan de båda. länderna blefvo af Blanche utveck-
lade på följande retoriska sätt:

Norge hade, förklarade han, födts 1814 och således ännu
icke fyllt sitt femtionde år >»och femtio år för ett folk äro
icke mer än fem för individen. Men detta barn fick i födelsen
en konstitution, som anses för en af jordens bästa; det har
en representation utan själfskrifvenhet; det har ingen adel,
inga präster, som bilda en politisk korporation; det har
en konung utan veto; himlen vete, om det någonsin haft
reda på att det har ett hof; kanske fick det en erinran därom,
då Olafsorden instiftades. Sådana fri- och rättigheter fick
emellertid denna unga nation. Ståtliga leksaker för ett barn.
Gifve Gud, att gammalt folk finge sådana!

Hvad ser jag öster om fjället? Ingen dufunge, utan ett
gammalt lejon, som rutit allt sedan hedenhös; som länge

— 211 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 27 23:28:25 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvtid/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free