Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— — Men liksom fordom i Frankrike demagogiens öfverdåd
slutligen straffade sig själft, skola äfven i vårt gamla Sverige
dessa folkledare förr eller senare skörda den lön, som de
förtjäna.»
Bland Ringborgs »pikanterier» var att beteckna Aftonbladet
som välfärdsutskottets, snart måhända det skandinaviska
treenighetsrikets officiella tidning samt att samställa
centralkommitténs ledamöter med hvar sin af välfärdsutskottet.
Så t. ex. motsvarar »den blodtörstige krigspredikanten,
taktikern och fältherresnillet, den djupsinnige
tidningsutgifvaren», d. v. s. Aug. Sohlman, icke mindre än både
Robespierre och Carnot. Den ärelystne Couthon, som använde
all sin kraft för att ruinera Lyon, hade sin motbild i den
borgerliga ädlingen eller den adlige borgaren, som genom
sin sidenfabrik på Barnängen träget arbetar i samma
riktning, eller Hierta. Björck hade sin motsvarighet i den store
finansmannen förre prokuristen Lindet, och Blanche, den
republiklystne skådespelsförfattaren och tidningsskrifvaren,
den vilde klubbisten, men älsklige privatmannen, var det
svenska välfärdsutskottets Collot d’Herbois.
Nästan i stil med den Ringborgska argumenteringen skulle
man ock kunna säga vara den protest, som framkom från
ett af den gamle förre bondeståndstalmannen Nils
Strindlund uppe i Sollefteå sammankalladt möte. I protesten
manades fram spökena såväl af frihetstidens ständers
fasaväckande makt som af hvad som med ett nutida politiskt
slagord benämnes landets afkristning. Då omskref man
det vidlyftigare och talade om den förfärliga fara, som
hotade den kristna religionen och den svenska kyrkan genom
att prästeståndet som sådant ej längre blefve en politisk
korporation.
Af centralkommittén hade i början på 1865 utfärdats en
offentlig uppmaning till alla reformvänner att begagna hvarje
tillfälle att öppet uttala sin öfvertygelse, att det kungliga
förslaget i allt hufvudsakligt motsvarade hvad nationen sedan
många år eftersträfvade och innebure ett erkännande af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
