Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättmätiga anspråk, och därför borde antagas. Nu som
omedelbart vid förslagets framläggande blefvo adresser och
namnunderskrifter den företrädes anlitade och verksammaste
formen för opinionsyttringar. När centralkommittén, som
med sig adjungerat bl. a. professor P. E. Bergfalk, i slutet
af oktober 1865 uppvaktade De Geer, kunde den anmäla
det betydande antalet af 58,913 namnunderskrifter, en siffra
hvarom i än högre grad gäller hvad redan å sid. 336 yttrats
om hvad man har att iakttaga vid jämförelser mellan dåtida
och senare tiders demonstrationer.
Af de 58,913 voro 316 adel, 501 präster, 805 lärare, 413
stadsfullmäktige och magistratspersoner, 1,751 civila ämbets-
och tjänstemän, 422 militärer, 2,980 handlande, 4,657 fabriks-
och handtverksidkare, 45,163 större och mindre jordbrukare,
1,237 bruksägare och bergsmän etc.
I sitt svar till centralkommittén erkände De Geer, att han,
med kännedom om den obenägenhet, de stilla i landet hyste
mot hvarje offentligt uttalande af sina tänkesätt,
ursprungligen varit tveksam om ändamålsenligheten af
centralkommitténs utsända uppmaning, men utgången hade rättfärdigat
det tagna steget och antalet namnunderskrifter vederlade allt
tal om att förslaget icke skulle ha den allmänna meningens
understöd.
Några dagar härförinnan eller den 16 oktober 1865 hade
äfven riksdag och regering mötts, och det betydelsefulla
riksmöte inledts, som hade att inom några veckor afgöra
representationsförslagets öde.
Den De Geerska ministären hade då ej undergått annan
förändring, än att F. F. Carlson efterträdt Thyselius som
ecklesiastikminister. De som kommo att leda ståndens
förhandlingar voro som landtmarskalk landshöfdingen grefve
Gustaf Lagerbjelke och som talman för resp. präste-,
borgare- och bondeståndet ärkebiskopen Henrik Reuterdahl,
grosshandlaren J. G. Schwan och hemmansägaren Nils
Larsson i Tullus. Vice talman blefvo resp. biskopen i
Strängnäs stift Ture Annerstedt, grosshandlaren i Gäfle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
