Karl XV och hans tid / 445 (1910) Author: Erik Thyselius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lieder. Prinsessan Mariane satt graciöst böjd öfver sin sömnad och
betraktade lifvet som något rosenrödt med ett par ljusblå nyanser. — Kärlek
var stenbalkong i månsken, repstegar, lyssnande tärna och »din för evigt»,
äktenskap var ett evigt kind mot kind, blick mot rymden. — — Prinsessan
var musikalisk och gled bort i tårar och toner, när hon satte sina hvita
händer på klaverets strängar, hon drömde om sin älsklingsdiktare och om
konsten att resa lifvets sköna pilgrimsfärd vid en ädel ynglings
hvithandskade högra hand.

Så kom då ändtligen en vacker dag den drömde och förväntade ynglingen.
Och det var minsann ingen annan än prins Frederik af Danmark, senare
Frederik den sjunde. Prinsessan måste gråta öfver sin ofantliga lycka, hon
brast i tårar midt i Schumann och bad tacksamt till vår herre, för att han hade
förverkligat alla sköna drömmar.

Prinsessan MARIANE, kronprins Frederiks (Frederik VII:s) andra gemål.

Och det var stor glädje i Strelitz öfver den lycksaliga händelsen, den
unge prinsen skref hem till Jomfru Rasmussen i Köbenhavn, att nu var
det gjordt, och det var ingenting att säga därom.

Och Kristian Winther undervisade den rodnande och veka Mariane i
danska, och hennes själ trånade mot Danmark som mot ett förlofvadt land,
där kärlekens genie gick lifslefvande omkring och närde sig med
skaldeverksamhet och harposlag.

Prinsessan kom till Danmark, och hon blef förmäld med prinsen. — Kärlek
var icke stenbalkong i månsken, men nypningar och knuffar, skrik och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>