Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svimningar. Och äktenskap var icke kind mot kind och blick mot rymden,
utan det var oväsen och svartsjuka och anonyma bref och sömnlösa nätter
och snyftningar och förtviflan. Svart, oaflåtlig förtviflan.
Så reste då den lilla misshandlade Mariane tillbaka till Strelitz.»
Men för prinsen var det i stället att bege sig af till
Färöarna och Skottland.
En af prinsens tidigt framträdande oarter var hans
otämjeliga lust att sätta i hop historier dels gripna alldeles ur
luften och dels öfverdrifna ända till det otroliga. I det
afseendet finnas såväl från hans prins- som kungatid en hel
mängd karakteristiska drag anförda i hans adjutant senare
generalmajor K. F. v. Holtens memoarer äfvensom af
Madvig och andra. Några af dessa drag förtjäna verkligen att
anföras.
Förutom sin passion för hufvudbonader, af hvilka han hade
hela skåp fulla och ständigt skaffade nya, hade han ock ett
lefvande intresse för sådana dekorationer, för hvilkas
erhållande erfordrades särskilda kvalifikationer. Han prydde
sig ibland med »vapenbrödernas» kokard och bar ständigt
från arla morgonstund en hög svensk frimurarorden. Då
Helena-medaljen utdelades till deltagarne i de napoleonska
krigen, ville han gärna ha den. Men då en af hans
omgifning anmärkte att han ju omöjligt kunde ha varit med i
franska armén på den tiden, eftersom han 1814 endast var
6 år, så generade den invändningen honom icke alls. Han
svarade, att han just vid sex-årsåldern hade rymt från
föräldrarna och anmält sig som trumslagarpojke i franska armén.
Den dekoration, han mest af alla var begärlig efter, var
räddningsmedaljen, och hans lifliga fantasi hade utkläckt
många märkvärdiga historier, som skulle bevisa hans
berättigande därtill. En historia berättade han så ofta, att han
antagligen själf trodde på den. Det var följande.
»På bron vid Lyngby sjö höllo 11 gummor på med tvätt,
då plankorna gåfvo vika, så att alla elfva kommo
hufvudstupa i vattnet. Jag hoppade genast i och var nog lycklig
att rädda tio. Den elfte fick jag inte tag i, då vattnet blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
