Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så upprördt och därigenom så grumligt, att det var alldeles,
som om jag simmade i ett bläckhorn.»
En annan historia berättad under en segling i Sundet:
»Då jag en gång som kronprins seglade här med ’Neptun’,
hade vi en skonert vid sidan. Plötsligen kom en sådan där
kastvind, som är så farlig inpå land. Skonerten seglade
omkull och hela besättningen, 6 man, föll i. Jag hoppade
genast fullt påklädd i och räddade tre af dem.»
»Men Herre Gud, hvarför fick då inte ers majestät
räddningsmedaljen?» frågade lotsen, som han berättade historien
för.
»Ja, det må du nog fråga», sade kungen, »det var lumpet,
att jag inte blef föreslagen.»
Raskheten, hvarmed kungen sålunda efter egen utsago
hoppade i vattnet, öfverensstämmer just icke så bra, säger
sagesmannen, med den afsky, han eljest visade för att komma
i beröring med vatten. Hans kammartjänare hade ofta det
största besvär med att få tvätta honom i ansiktet och om
händerna.
De förbluffande historier, hvari hans lifliga fantasi gaf sig
luft, berättades icke blott till hans vanliga omgifning, utan
också till främmande, hvilket då var mycket genant. Han
hade på en utflykt träffat prins Heinrich af Weimar och
uppvaktade honom efter taffeln med musik. Kungen hade
nämligen af en kammarmusiker lärt sig att med ett finger
spela ett stycke af en marsch. Då detta besvärliga arbete
var slut, sade han till prinsen:
»Den marschen har jag själf komponerat.»
»Den är mycket vacker, ers majestät», svarade prinsen,
»men det förefaller mig endast, som om kadensen vore
något långsam.»
»Ja», svarade kungen, »Jag har också skrifvit den som
sorgmarsch i anledning af min fars död.»
Till kung Oskar I skref han en gång ett bref, hvari han
mycket oförbehållsamt skröt med sitt personliga deltagande
i den första inryckningen i Slesvig april 1848, fäktningen vid
Bov och Flensborgs intagande. Med det brefvet måste
sedan en dansk officer resa till en främmande monark, som
naturligtvis hade full kännedom om det verkliga
förhållandet.
Man bör efter allt detta kunna förstå, att omgifningen
baxnade och tyckte att kungen öfverträffat sig själf, när han
en dag yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
