Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortfallit från de hertigliga linjer, som härstammade från
Frederik I (gottorpare) eller Kristian III (sönderborgare).
Hvad gottorpska andelen i Holstein beträffade, ingicks
med Katarina II en öfverenskommelse, hvarigenom det got-
torpska hertigdömet afträddes till Danmark i utbyte mot
Oldenburg och Delmenhorst, men med förbindelse för Dan-
mark att stadfästa det holsteinska ridderskapets privilegier.
Att Ryssland hade med den saken att göra, kom sig däraf,
att ofvannämnde Karl XII:s systerson Karl Fredrik blifvit
gift med ryske kejsaren Peter den I:s dotter Anna. Deras
son blef ryske kejsaren Peter III, som efterträddes af sin
gemål Katarina II, hvarvid den omyndige sonen Paul blef
hertig af Holstein-Gottorp. Denne Paul gaf sedan bort Ol-
denburg till en sin farfars kusin, som föröfrigt var bror
till svenske kungen Adolf Fredrik.
Genom nyssnämnda byte blef Holstein för första gången
sedan delningen 1544 åter sammanfördt under en regering,
och den danska kungens länder bildade då ett oafbrutet
helt ända ned till Elben. Men Holstein förblef ett tyskt
län till tyska rikets upplösning 1806. Då förklarade regen-
ten i Danmark kronprins Frederik (senare Frederik VI) Hol-
stein inkorporeradt i monarkin och ville ha kongelovens arfs-
följd utan vidare gällande för Holstein, där arfsrätten för-
ut var gällande endast på manslinjen. Men däremot prote-
sterade genast sönderborgarne och gottorparne, så att arfs-
följdsfrågan blef stående öppen.
Då tyska förbundet upprättades 1815, inträdde konungen
af Danmark som hertig af Holstein i sagda förbund, men
hade han vid kongressen i Wien lyckats afvärja alla försök
att få Slesvig äfven med in i det.
Ejdern blef alltså fortfarande den norra gränsen för de
tyska länderna. Men genom förlusten af Norge hade de
inbördes förhållandena i styrka mellan de båda nationalite-
ter, som den danska monarkin inrymde, undergått en för
danskarne ofördelaktig förändring. Så länge Norge var
förehadt med Danmark, voro proportionerna ungefär fyra
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
