Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han uppställde sig som arfsberättigad till »staten
Slesvig-Holstein» efter den Oldenborgska manslinjens utdöende,
och på den grund att kongelovens kvinnliga arfsföljd icke
skulle vara gällande för Slesvig. Han såg därvid icke
allenast bort från Slesvigs och Holsteins grundväsentligt olika
statsrättsliga förhållanden och från det gottorpska Slesvigs
inkorporation i Danmarks krona samt stormakternas garanti
däraf, utan äfven från att hans egen släkt mot ersättning
afstått från all eventuell arfsrätt på Slesvig på grundval af
den gamla länsrätten. Däremot skulle den hertigliga
Sönderborgska linjen, alltså också dess Augustenborgska förgrening,
efter länsrätten kunna göra anspråk gällande på delar af
Holstein, i fall den kungliga manslinjen doge ut.
Men han hade emellertid mera än en sträng på bågen
och ville intrigera sig till ståthållarposten i hertigdömena.
Därför måste han och hans bror till en början hålla
någorlunda goda miner med det danska konungahuset, allt medan
de, under motarbetande af alla danskt nationella sträfvanden,
hetsade upp befolkningen mot Danmark och under
fasthållande vid sitt rent dynastiska mål manövrerade efter de
skiftande intrigernas kraf. Först 1846 kastade de öppet af
masken.
Nu till språkfrågan. Dess historia innebär en hälsosam
lärdom, om huru svårt det bestraffar sig att icke hålla det
egna nationella språket i helgd och vördnad och betrygga
dess oeftergifliga rättigheter. Sönderjylland var
ursprungligen ett dansktalande land, och ännu i början på 1800-talet
var det danska språket förhärskande ända ned till
Sli-Husum-linjen, med undantag af en västkuststräcka, där frisiska
talades. Men under årens lopp lyckades det med tillhjälp
af det tyska kyrko- och skolspråket, som dominerade i den
större sydliga hälften, att något undantränga danskan, dock
icke mer än att i midten af århundradet danskan var så
godt som allenarådande norr om linjen Flensborg-Tönder,
äfvensom något där nedanför. I Flensborg och städerna
talades danska genomgående af den enklare befolkningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
