Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan ämbetsmannen och det högre borgerskapet talade
hufvudsakligen tyska. Att tala danska var kantänka icke gentilt
nog för borgerskapets uppkomlingsfåfänga och kunde göra det
ovärdigt äran att umgås i ämbetsmannakretsar. I detta land,
där ännu på 1840-talet öfver hälften af befolkningen talade
danska, hade under århundraden tyskan blifvit gynnad på
det mest orättfärdiga sätt. Kyrko- och skolspråket var tyskt
i alla städer och på landsbygden ungefär till linjen
Flensborg—Tönder. Med rätts- och förvaltningsspråket var det
ännu orimligare ställdt; det var nämligen tyskt öfverallt.
Centralförvaltningen var tysk, och nästan alla ämbetsmän
talade tyska. Alla bildningsanstalter i hertigdömena voro
tyska.
De danska slesvigarne hade länge funnit sig tålmodigt
i dessa oförrätter. De voro alltför nedtryckta af svåra
ekonomiska förhållanden och det tunga dagliga släpet. Men
då de blefvo i stånd att röra sig litet friare, gaf sig oviljan
mot tyskarne luft i samband med en växande opposition
mot ämbetsmannaförtrycket. På begäran af de slesvigska
ständerna kom verkligen 1840 till stånd en lag om danskan
som rätts- och förvaltningsspråk i de trakter, där den var
kyrko- och skolspråk. Härigenom och genom nya tidningar
(»Dannevirke» m. fl.) och föreningsväsen fick danskheten
ett godt handtag. Samtidigt häfdades allt bestämdare
Sönderjyilands oupplösliga förbindelse med kungariket.
Allt detta försatte slesvigholsteinarnes, det härskande
ridderskapets och byråkratins öfvermod i raseri: Danskarne ville
»eröfra» Slesvig och utsuga hertigdömena. Det vore en skam,
att en stor del af den tyska nationen skulle lefva under ett
främmande herradöme etc.
Slesvigholsteinarnes förbittring svallade ännu mer öfver,
då H. P. Lorentzen 1842 var nog förmäten att i Slesvigs
ständerförsamling yttra sig på danska, för att praktiskt häfda
danska nationalitetens likaberättigande. Det hån och
förakt, som då visades danskan och danskarne, tände eld i den
danska krutburken såväl i det öfriga Danmark som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
