Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelsefulla året 1848 gick in stilla och utan något, som i danska
monarkin tydde på inbrytandet af det stormiga oväder,
hvartill det alltmer dragit ihop sig under kung Kristian VIII.
Hans död i början på året medförde den första
ovädersignalen. Under inflytande af faderns gamla rådgifvare och
bunden af 1846 års öppna bref och ett af fadern
efterlämnadt författningsutkast, utfärdade hans son och efterträdare
Frederik VII den 28 januari 1848 ett författningsreskript,
hvarigenom visserligen envåldsmakten afskaffades, men som
ock meddelade hans afsikt att införa gemensamma ständer
för konungariket Danmark och hertigdömena. I dessa
ständer skulle hertigdömena få lika många representanter som
kungariket, och skulle de sammanträda omväxlande i
konungariket och i hertigdömena. Ingen förändring i de
dittillsvarande provinsialständerna eller i förbindelsen mellan
hertigdömena eller i förhållande till det tyska förbundet.
Detta tilltalade hvarken danskarne eller tyskarne. De
förre kunde däri ej se annat än en hel- eller halfmedveten
slesvigholsteinianism, och i all synnerhet funno de
orättfärdigt, att hertigdömenas 850,000 invånare skulle få lika
många representanter som konungarikets 1,350,000. De
ledande oppositionstidningarna Fædrelandet m. fl. fingo
härvid anslutning från flera framstående och ansedda män, som
profesorerna J. N. Madvig och A. F. Krieger, pastor Ditlev
Gothard Monrad och kapten Anton Frederik Tscherning,
alla män hvilka sedan skulle spela en mycket bemärkt och
betydande roll i de följande årens politiska lif. De
samtidigt allt skarpare hos det slesvigholsteinska partiet
framträdande revolutionära tendenserna drefvo rörelsen inom
Danmark allt mer och mer öfver i utprägladt nationell och
oppositionell riktning. Det uppstod en verklig folkrörelse, som
i intrycken från februarirevolutionen hämtade allt större mod
och själftillit och en dittills i Danmark okänd fart och energi.
Händelserna i Paris hade visat, huru ringa motståndskraft
en kungamakt, som endast stödde sig på privilegierade
klasser, hade gentemot en kraftig folkstämning. Det var, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
