Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om hela det gamla Europa störtade samman. Med ens syntes
lamslagen och maktlös hela den kabinettspolitik, som så
länge hade omspänt Europa och så klokt och fint förstått
trycka ner alla folkliga rörelser. På de i början af mars i
Köpenhamn hållna märkliga stora mötena å Kasino och
hippodromen tog man som gifven den konstitutionella friheten,
men såg i fråga om »helstat» eller »Danmark till Ejdern»
den egentligen brännande frågan, af hvars lösning Danmarks
tillvaro berodde. Clausen och Lehmann voro hufvudtalarne
och på dessa möten inaugurerades den nationalliberala
Ejderpolitiken.
Striderna mellan denna Ejderpolitik och helstatspolitiken
satte nu sin prägel på den inre danska politiken ända till
och med olycksåret 1864. Dessa två politiska riktningars
olika försök att finna en lösning på de slesvigska och
holsteinska svårigheterna återverka ock väsentligt på
förhållandet mellan de utländska makterna och Danmark.
Hård är den dom, som senare ofta uttalats öfver
Ejderpolitiken, och sant är, att dess ledande män begingo många
missgrepp och att dess lösen Danmark till Ejdern innebar
ett obehörigt underkännande af berättigade kraf från den tyska
nationaliteten i det tyskvordna södra Slesvig. Men det var
högst naturligt, att Ejderpolitiken blef ett samlande danskt
program. I medvetandet sammanblandades den gamla
folkliga och den nya historiska rätten, och man förmådde icke
frigöra sig från de traditioner, som bundo norra och södra
Slesvig tillsamman. Någon annan väg var näppeligen
farbar. Ty ej kunde man komma fram på helstatspolitikens.
Den politiken betydde, att monarkin skulle bevaras samlad
utan någon nationell uppgörelse, hvilket var fullständigt
omöjligt med de rörelser, som ägde rum och måste så göra
inom danska och tyska folket. Det enda man med
helstatspolitiken kunde göra var att draga ut på afgörandet, och
för Danmark blef det slutligen den sämsta politiken, ty under
tiden blef den tyska rörelsen också i själfva Tyskland
allt starkare och hatet mellan båda folken allt djupare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
