Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skandinavismen hade ännu icke blifvit verkligt rotfast i de
tre nordiska länderna, kanske allra minst i Norge, och den
hänförelse, som flammat upp så häftigt vid krigets början,
ljummade af tämligen snart. Skandinavismen kom emeller-
tid ännu ej att bli satt på något verkligt afgörande prof, och
därför kunde ännu de varma skandinaverna med ljusa för-
hoppningar och fullkomligt bevarade illusioner se framtiden
till mötes. |
Det var så långt ifrån, att freden den 2 juli 1850 gjorde
ett slut på den tysk-danska konflikten, att det var snarare
nu som de egentliga svårigheterna började. Ungefär sam-
tidigt med fredsafslutningen hade visserligen genom det s.
k. Londonprotokollet af den 2 aug. s. å. Frankrike, England,
Ryssland och Sverige-Norge förklarat, att bevarandet af den
danska monarkin odelad påfordrades för den europeiska jämn-
vikten och för fredens upprätthållande, hvadan danske konun-
gens sträfvande att fastställa en gemensam arfsföljd för sina
länder vore berättigadt, och förbehöllo sig makterna attgenom
en gemensam akt bekräfta densamma. Men af Österrike och
Preussen uppställdes då som ett uttryckligt villkor för deras
godkänande af den blifvande arfsföljden, att danske konungen
dessförinnan skulle på ett för Tyskland tillfredsställande sätt
lösa den slesvigholsteinska författnings= och förvaltnings-
frågan, och detta deras kraf understöddes af England och i
synnerhet af Ryssland. Resultatet af underhandlingarna i
detta afseende mellan Danmark och Tyskland blefvo de
mycket omstridda s. k. aftalen af 1851, hvilka sedan som ett
damoklessvärd under hela den kommande tiden hängde öfver
Danmarks hufvud och lämnade tyskarne en förevändning
till alla inblandningsförsök. Dessa aftal, som ursprungligen
ingingo i en depesch från danske ministern Bluhme, fingo
sin bindande bekräftelse i en kungl. kungörelse af den 28
januari 1852, som utgjorde ett konservativt helstatsprogram
och innebar ett återvändande till politiken före 1848. Det
skulle bli en gemensam författning för kungarikets och her-
tigdömenas gemensamma angelägenheter, den danska grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
