- Project Runeberg -  Karl XV och hans tid /
488

(1910) [MARC] Author: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lagen skulle inskränkas till att gälla endast för konungari-
kets särskilda ärenden, och hvarje hertigdöme skulle ehålla
sin egen ständerrepresentation med beslutanderätt. Man
tycktes således både på tysk och dansk sida vara öfverens
om principerna för den Dblifvande anordningen: hvarken
slesvigholsteinianism eller dansk Ejderpolitik, utan en har-
moniskt organiserad »helstat», hvari alla särskilda landsdelar
skulle intaga en lika berättigad ställning.

Af danska folketinget mottogs denna kungörelse med oro
och bekymmer, som hade goda skäl för sig. De träffade
aftalen voro tvetydiga och kunde tolkas och tydas af de
tyska stormakterna på ett för Danmark outhärdligt sätt. Tve-
tydiga aftal mellan en stor och en liten makt betyda nästan
alltid, att det är stormaktens tolkning som blir gällande.
Försöket med en helstat vore på förhand dömdt att miss-
lyckas; efter kriget vore det omöjligt att få till stånd ett
fredligt samlif mellan de båda folken. Förr eller senare
blefve den danska regeringen nödgad att afstå från sina helstats-
försök, men då stode den där bunden vid löftena från 1851 och
1852; då kunde Tyskland slunga mot den anklagelser för löftes-
brott. Det var ock hvad som mycket riktigt skedde 1863.
Men något direkt motstånd mot den helstatspolitik, hvartill
man var bunden genom aftalen med aftalen, vågade sig icke
danska riksdagen på.

Hvad själfva arfsföljdsfrågan beträffade, hade ryske kejsaren
ett ord — och därtill ett tungt vägande — med i laget. Han
representerade huset Oldenburg och kunde äfven göra
gällande arfsanspråk på delar af Holstein. Det fanns när-
mast fyra prinsar att välja på till tronföljare i Danmark.
Danskarne funderade ursprungligen mest på den äldste sonen
till den förut (sid. 480) omnämnde prins Kristian af Glyks-
borg, d. v. s. på den som senare blef dansk kronprins och
nu är Danmarks konung. Peter af Oldenburg var slesvig-
holsteinare, och hans aktier blefvo ohjälpligt värdelösa hos
ryske kejsaren, sedan han fått höra att prinsen var de-
mokrat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 27 23:28:25 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvtid/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free