Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore i full öfverensstämmelse med hela Danmarks och alltså
äfven Slesvigs sanna intressen och att det vore danska re-
geringens plikt att försvara den med alla de medel, hvar-
öfver den förfogade, samt att kung Karl icke skulle dröja
att erbjuda Danmarks konung de förenade rikenas hjälp, om
utländska makter skulle genom ett inträngande i Slesvig
söka tvinga den danska regeringen att upphäfva nämnda för-
fattning. Men Hebbe bifogade ett postskriptum, som borde
ha gjort Ploug väsentligt mindre tillitsfull. Det innehöll
visserligen, att kung Karl vore lika varm för Danmarks sak
som han varit och icke skulle svika det danska folkets för-
hoppningar, men tillade, att i den svenska regeringen funnes
ingen varm vän af Danmarks sak och att kungen icke kunde
göra någon förändring i statsrådets sammansättning. Detta
åter berodde därpå, att alla regeringens medlemmar voro
eniga i fråga om representationsreformförslaget. Den 30 dec.
mottog Ploug ett nytt telegram från Sohlman om den ifver,
hvarmed de svenska rustningarna bedrefvos, men det torde
icke ha mäktat borttaga den bittra känsla af besvikenhet,
som efter postskriptumet och De Geers och Gripenstedts
ofvanberörda artiklar måste genomtränga såväl honom som
hans landsmän och som måste bli ännu bittrare efter de genom
telegrammet och kung Karls löften nyväckta förhoppningarna.
Det var vid denna tid, som Ibsen offentliggjorde sitt gri-
pande poem, »En broder i nöd», som för Norges räkning
genomdallras af samma upprörda känslor, som då fyllde de
svenska skandinavernas bröst. Ur detta de tre första och
två sista verserna’
Nu flokker sig om Tyras borg, —
kan hende, sidste gang, —
et folk i nöd, et folk i sorg,
med flaget halvt på stang.
Forladt, forladt på farens dag
forladt i stridens stund!
Var sådan ment det nevetag,
der loved godt for Nordens sag
i Akselstad og Lund?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
