Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ord, der flöd, som om de kom
fra hjertet lige hid, —
de var da kun en frase=flom;
og nu er törkens tid!
det tre som blomstrings-löfter gav
1 festens solskinsveeld,
det står, af stormen kvistet af,
som kors på Nordens ungdoms grav,
den förste alvorskveld!
Det var da lögn i gildeskrud,
kun giftigt Judas-kys,
hvad Norges sönner jubled ud
ved Sundets strande nys!
Hvad taltes mellem drot og drot
ved sidste kongefzerd?
O, legtes om igen da blot
kong Gustafs leg på Stockholms slot
med Karl den tolvtes sverd!
Hvert stormsuk, som i Norge går
langs li fra Danmarks hav,
dig spörgende med redsel slår:
men bror, hvor blev du af?
Jeg stred en livsens=strid för Nord;
mit hjemland blev en grav; —
jeg spejded over belt og fjord
forgeves dine snekkers spor.
Min bror, hvor blef du af? —
Det var en dröm. WVågn sterk og kak
fra folkesövn til dåd!
En bror i nöd! Hver mand på dek; —
her gelder rappe råd!
End kan det stå i saga slig:
dansk, dansk er Tyras vold.
End Dannebrogs forrevne flig
kan over Nordens fremtid rig .
slå ud sin röde fold!
Det enda kung Karl utverkade af sina ministrar var ännu
en ny vältalig depesch af Manderström och för denne mycket
karakteristisk.
— 552 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
