Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 4. Erik XIV och hertig Johan, 1560—1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hertiginnan visade sin förlofningsring, i hvilken det stod: “ingen
utom döden “ — och följde Johan i fångenskapen. Dunkla
spår låta oss förmoda, att Erik hade för afsigt att icke spara
ens brödrens lif; han försökte vinna sin yngre broder Magnus’
bifall till något dylikt företag, men denne var ej benägen
härför. Strax derefter blef Magnus sinnesrubbad. Den yngste
brödren Karl var ännu minderårig, och Erik var såluuda nu
ensam herskare i riket.
Sålunda hade nu det finska hertigdömet, otvifvelaktigt
Finlands mest poetiska minne från de flydda tiderna, slutat
sin korta tillvaro. DetJades genast under den allmänna
förvaltningen tillika med det öfriga Finland. Till all lycka hade
det inbördes kriget varit ytterst kort och qvarlemnade derfor
inga svårare spår. Då den första hämndtörsten blifvit stillad,
upphörde snart konungens förföljelser mot Johans vänner. Ett
par kyrkoherdar i Töfsala och < Wichtis dömdes till döden,
men benådades. Borgerskapet i Åbo, som svurit trohetsed åt
hertigen, köpte sig förlåtelse för en summa af 1,000 mark.
Allmogen ansågs nästan oskyldig. Anmärkningsvärdt är, att
finnarne förstodo begagna just detta tillfälle att aflägsna Peter
Folling från Åbo biskopsstol; han gjordes misstänkt hos Erik
och afsattes redan i Maj 1563. Några år senare utnämndes
han till biskop i Reval, men dog samtidigt. I hans ställe
hade biskopsstolen i Åbo blifvit besatt med den redan förut
nämnde Paul Juusten (1563—1576), som flyttades hit från
Wiborgs stift. Till biskop i Wiborg utnämndes först Knut
Johansson (1563—1564) och senare Erik Härkäpää 1568—
1578), hvilka äfven båda i sina yngre år på Skyttes
bekostnad besökt Wittenberg.
Erik XIY:s senare regering har öfverhufvud föga berört
Finland. Endast kriget, som Sverige fortfarande förde på
flere håll, sträckte sina verkningar äfven till Finland. I
Estland fortsattes kriget med vexlande lycka. Svenskarne
förlorade år 1565 Pernau, och förmådde icke återtaga det. Men
Henrik Klasson Horn slog polska rytteriet utanför Reval.
För-öfrigt gjordes från båda sidor vidsträckta plundringståg. Med
Ryssland stod Erik i mycket vänskapligt förhållande, hvilket
var så mycket naturligare, som båda voro i krig med Polen
och hade ingått den öfverenskommelse, att de hvardera skulle
få behålla de områden, de eröfrat i Estland och Liffland. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
