- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
229

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 2. Det stora tyska kriget, 1630—1648

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frankiska biskopsdömena Wiirtzburg, Bamberg och Mainz jämte
omätligt byte redan innan årets slut råkade i hans våld. Här stod
allt slags öfverflöd till buds för den segerrika hären. “Våra
Finne-pojkar“, hette det vid denna tid, “vänja sig i vinlandet deruppe,
och lära icke så gerna vilja komma till Savolaks igen; då de i
liffländska kriget ofta måste hålla till godo med vatten och
mögladt bröd till ölsoppa, göra de nu kallskål i stormhatten
med vin och semla“. Sålunda tillbragte man vintern efter
sina öfverståndna mödor. Gustaf Adolf hade förlagt sitt
vinter-qvarter till Frankfurt, och Axel Oxenstjerna, som hittills
uppehållit sig i Preussen, för att gifva akt på polackarne, ilade till
sin konung för att rådslå om de stundande företagen. Kriget
hade redan tagit en ganska vidsträckt utbredning. Sachsiska
armén hade vändt sig emot Böhmen och Schlesien; Gustaf
Horn stod vid öfra Main; Tott befalte i Mecklenburg och vid
nedra Elbe; slutligen hade hertig Bernhard af Weimar begynt
plantera de svenska fanorna på andra sidan Rhen i Elsass.
Hela krigsmagten hemma och i fält öfversteg på denna tid
100,000 man, af hvilka dock minsta delen bestod af eget folk.

Tidigt om våren 1632 måste konungen skynda till bistånd
åt Horn, som ansattes af Tilly, och drog derefter i dennes
spår till Baijern. Tilly hade intagit en fast position vid Lechs
inflöde i Donau. Men den 5 April trängde Gustaf Adolfs här
med finnarne i spetsen öfver Lech, och Tilly blef dödligt sårad.
Augsburg, Landshut och Mtinchen föllo i segrarnes händer och
faran syntes närma sig kejsarens egna arfländer. Men äfven

på andra orter voro de svenska vapnen lyckliga. Horn, som

hade blifvit skickad till Rhentrakten, utdref under årets lopp
fienderna från Baden och Elsass.

Men kejsaren hade under denna sin nöd åter anförtrott
öfverbefälet åt Wallenstein, hvilken snart samlade en ansenlig
krigshär. Med foga möda fördref han sachsarne från Böhmen
och vände sig derpå emot Nurnberg. Gustaf Adolf skyndade
till denna protestantiska stads undsättning och inväntade uti
ett befäst läger sin ryktbare fiende. Men denne uppslog äfven
ett befäst läger på ett angränsande berg, i förhoppning att
genom hunger utmatta svenska hären. Under hetaste
sommartiden låg man nu här i nio veckor midt emot hvarandra;
endast mindre ströfkorpser, isynnerhet finnar och kroater,
drabbade understundom tillsammans på sina provianteringsut-

t igitize y /!/ icroso t g

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free