Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stridande segerrikt mot ryssame, hvilka innehade dem i
egenskap af Augusts bundsförvandter. Från detta tåg berättas
många glänsande hjeltebragder, bland hvilka isynnerhet Karl
Gustaf Creutz’ segrar i Liffland förtjena att särskildt omnämnas.
Auguät hade velat använda denna mellantid till att förstöra
Sveriges stridskrafter i Polens vestra delar; men vid Fraustadt
hade hans här lidit ett svårt nederlag emot svenska generalen
Rehnskjöld. Nu beslöt Karl att inrycka i kurfurstens egna
arfländer och sålunda tvinga honom till slutlig fred. Vestra
Europa, hvars stater som bäst voro upptagna af det
långvariga kriget om Spaniens krona, såg med häpnad och oro,
huru den unge hjeltekonungen genom- Schlesien* förde sin
segerrika här till sachsiska landet. Det var likväl icke Karls
afsigt att inblanda sig i vestra Europas krig. Han tvang
blott August att afsäga sig polska kronan, hvilket skedde i
Altranstadt hösten 1706. Sedan han sålunda afgjort’ sakerna
på detta håll begynte Karl slutligen utkräfva hämnd på czaren
för de mångfaldiga skador, denne under de föregående åren
tillfogat Sveriges rike. Kriget i norden syntes sålunda inträda
i ett nytt skede. ’
Aret 1707 förflöt under stora rustningar, hvilka sträckte
sig äfven till Finland. Kung Karl tågade från Sachsen tillbaka
till Polen och återstälde sina regementen genom hemifrån
anlända rekryter, af hvilka Tavast-Nylands läns rytteri samt
lif-dragonerna fingo emottaga den finska andelen. På samma sätt
rekryterades äfven den öfriga svenska hären. Lewenhaupts
afdclning vid Riga skulle höjas till 14,000 man, och af dem
voro nästan hälften finnar. I det öfriga Liffland samt Estland
skulle till landets försvar hopbringas 11,000 män, äfven dessa
delvis från Finland. Men i sjelfva Finland åter skulle
krigs-styrkan ökas till 14,000 man, och fördenskull kompletterades
de finska dubbleringsregeinentena, hvarförutom 3,000 sachsiska
fångar hemtades öfver från Sverige och instuckos i den finska
arméns leder. Det var för första gången Finland åter tycktes
erhålla en tillräcklig krigsstyrka till sina gränsers försvar, och
det var äfven eljes skäl att hoppas, att då czaren skulle bli
tvungen att med hela sin styrka vända sig emot kung Karl,
Lybecker med framgång kunde angripa Peters nya anläggningar
i Ingermanland. Men vid utförandet mötte hinder, som ansenligt
förringade betydelsen af dessa planer. För det första var
@
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
