Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 2. Svenska politiken under Arvid Horns ledning, 1721—1738, och Hattarnes krigsplaner, 1738—1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den omständighet, att han råkade vara nära slägt med
Arvid Horns grefvinna och att äfven hans fader, landshöfdingen
öfver TavasPNylands län, Axel Gyllenstjerna, hörde till
Mössornas parti, användes mycket listigt till befrämjande af
Hat-tarnes afsigt. Ett rykte utspreds, att alla Horns vänner hade
förenat sig om att bringa Sverige i slafveri under Ryssland,
och för att afvärja denna förskräckliga fara tillsatte
Sekreta-utskottet genast den s. k. “förrädarekommissionen “, hvilken
dömde Johan Gyllenstjerna till det högsta straff, men derjämte
underkastade äfven flere andra misstänkta en sträng
ransak-ning. De förra riksråden Bonde, Bjelke och Creutz sluppo
för någorlunda billigt pris; men tvenne andra finnar af lägre
rang, den lärde Johan Arckenholtz och finske translatorn
i kanslikollegium Johan Matheskis, hvilka båda representerade
de finska nationella åsigterna och isynnerhet hade ådagalagt
en outtröttlig verksamhet till förmon för fredspartiet,
underkastades ett svårt pinligt förhör och dömdes slutligen utan
bevisning till fängelse på obestämd tid. Följden af detta
tyranniska förfarande var en allmän bestörtning och tystnad hos
motpartiet. Sekreta-utskottet regerade härefter med så
obegränsad höghet, att hvarken rådet eller ständerna mera fingo
närmare kännedom om dess planer, och allmänheten
tillfreds-stäldes af öfverdrifna rykten om Frankrikes och andra magters
löften om bistånd, om ett i Ryssland förberedt uppror m. m. d.
som ansågs lämpligt att uppegga nationens krigiska entusiasm.
Flere omständigheter fördröjde likväl ännu
krigsförklaringen. Det hufvudsakligaste hindret var rustningarnas
otillräcklighet och oduglighet samt de ännu oafslutade
underhand-lingarne med de främmande magterna. Men då våren sålunda
hade förspilts och sommaren redan till hälften förlidit,
nödgades slutligen det herrskande partiet skrida till afgörande
åtgärder. Sålunda begynte man nu i medlet af Juli 1741
förbereda den slutliga krigsförklaringen. Först afgaf Mindre
Sekreta-utskottet ett skriftligt utlåtande, i hvilket man med
det gröfsta lättsinne försökte ådagalägga krigets nytta och
nödvändighet. Om också ett nederlag skulle blifva följden,
menade man, hvilket man dock ej ansåg vara det ringaste
troligt, så hade ju sådant händt äfven de tappraste nationer,
och den enda möjliga skadan skulle då blifva Finlands
förhärjande eller förlust, men det egentliga Sveriges fara skulle
v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
