Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens fana. Den 12 Juni 1752 utlöpte galeren Seraphim med
det kungliga ressällskapet från Stockholm. Drottningen följde
sin gemål ett stycke inom skärgården och återvände derpå till
hufvudstaden, hvarefter resan fortsattes genom åländska och
finska skärgårdarne, till dess man den 19 Juni ankom till
Sveaborg. Sedan konungen besett Ehrensvärds
befästningsarbeten såväl derstädes som i Helsingfors, begaf han sig efter
en veckas uppehåll landvägen till Borgå och derifrån åt gränsen,
hvarest befästningsarbetena vid Degerby och på Svartholm äfven
togo hans uppmärksamhet i anspråk. På förenämde ort gaf
konungen åt den derstädes anlagda staden namnet Lovisa, till
minne af sin gemål, och reste sedan längs Kymmene-elfs
vestra arm till Keltis, derifrån till Tavastehus, och slutligen
till Åbo. Här i Finlands hufvudstad blef han emottagen med
stor högtidlighet. Tre dagar efter konungens ankomst, eller
den 13 Juli gamla stilen, inträffade drottningens födelsedag,
och universitetet valde detta tillfälle för att fira konungens
fröjdfulla närvaro. Sedan universitetets rektor Henrik Hassel uti
ett tryckt program på förhand tolkat -dagens betydelse, begynte
den akademiska högtidligheten förenämnde dag klockan £11
förmiddagen, då konungen under klockringning och kanonskott
inträdde inom akademiens murar. Festtalet hölls på latin af
jurisprofessorn Olof Pryss, å den akademiska ungdomens vägnar
framsade docenten Petter Adrian Gadd “underdåniga
glädje-och lyckönskningsord“, och slutligen försvarade studeranden
Anders Planman (sedermera professor vid samma universitet)
under professor Gadolins presidium en svensk disputation “om
vetenskapernas nytta för krigskonsten“. Det är att förmoda,
att äfven borgerskapet samt landets hofrätt och generalguvernör
för sin del förökade glansen af det kungliga besöket, och denna
gång kunde man ingalunda märka, att den kungliga
värdigheten i Sveriges rike endast var ett tomt namn, eller att i
finnarnes sinne för icke längesedan hade herskat ett starkt
politiskt missnöje. Alla festtalen andades endast den djupaste
underdånighet, den största enighet och kärlek, och gåfvo icke
mycken föreställning om rätta förhållandet. Sålunda helsade
t. ex. Hassel konungen såsom “Finlands upprätthållare och
skyddsgud“ *, och försäkrade derjämte, att under den förflutna
krigstiden, “då folket på andra sidan hafvet var upprördt
* »Salve Fennorum Stator et Deus Tutelaris benignissime!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
