Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanden, hvilka man ansåg liafva sitt förnämsta stöd i brudrens,
den preussiska konungens, anseende och magt. Hattarnes
regering förfor denna gång med så djerf tillförsigt, att de
ansågo ständernas uttryckliga bifall öfverflödigt. Utan att höra
riksdagen och tvertemot den kungliga familjens önskan börjades
sålunda det s. k. Pommerska kriget, hösten 1757.
Tilldragelserna i detta krig, hvilka högst obetydligt
återverkade på det finska folket, förtjena äfven eljes föga att
omnämnas. • Den svenska hären, dit äfven ett antal finska soldater
hörde, försökte en och annan gång ifrån svenska Pommern oroa
det preussiska området, men drefs hvarje gång tillbaka till
trakten af Stralsund, så att under fyra och ett halft års fälttåg
ingenting af vigt kunde uträttas. Till detta dåliga resultat
var orsaken delvis den samma, som under det sista finska
kriget, nämligen bristande lydnad hos det lägre befälet och
svaghet och likgiltighet hos ’öfverbefälet. Till och med Augustin
Ehrensvärd, som vid slutet af kriget erhöll högsta befälet,
ådagalade ej såsom öfverbefälhafvare samma duglighet och
förmåga, som i egenskap af vetenskaplig organisatör af
försvarsverken. Endast i de mindre skärmytslingarna ådagalades såväl
skicklighet som mannamod, och ett synnerligt beröm
förvärf-vade sig t. ex. den friskara, som finnen Jakob Magnus
Sprengt-porten hade organiserat och i hvilken hans unga halfbroder,
Georg Magnus Sprengtporten, gjorde sina krigiska lärospån.
Äfven från Rysslands sida fördes kriget öfver hufvud matt och
planlöst, ty man väntade i hvarje ögonblick kejsarinnans död,
och arffursten Peter var känd såsom entusiastisk beundrare af
Fredrik den store. X Januari 1762 inträffade slutligen
Elisabeth död, och Rysslands nya herskare, Peter III, afslöt
omedelbart fred och förbund med Preussen. Äfven i Sverige insåg
man samtidigt omöjligheten af att fortsätta det ändamålslösa
kriget, oeh genom drottningens bemedling afslöts om våren 1762
fred i Hamburg. Samma och följande år följde Frankrike och
Österrike sina nordliga bundsförvandters exempel. Efter den
lyckligt och ärofullt utstandna kampen hade Preussen nu höjt
sig till en europeisk stormagt. Men Sveriges anseende inom
den politiska verlden hade åter gått ett steg nedåt.
Den usla krigföringen och de deraf följande dåliga
finanserna, uppväckte slutligen ett allmänt missnöje emot Hattarnes
regering. Redan vid den riksdag, som vidtog 1760 och hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
