Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läger, åsyftade dennas iordningställande för den stundande
striden. Slutligen förmodar man, att det var Gustafs afsigt
att begära ständernas samtycke till sjelfva kriget, ehuru det
motstånd, han mötte, sedan ändrade hans plan. Öfver hufvud
visade ej ständerna denna gång samma beredvillighet och
förtroende, som år 1778. Bankutskottet lofvade väl en betydlig
summa till grundandet af spanmålsnederlag, men emot ränta
och med det vilkor, att banken hädanefter skulle vara fritagen
från hvarje hjelp^amhet emot kronan. Alla de öfriga
propositionerna afslogos, och de petitioner, som framlemnades af
ständerna, vitua om det i landet rådande missnöjet. Af
särskild vigt var, att det nu slutligen, enligt ständernas petition,
bestämdes, att de frågor skulle förfalla, i hvilka två stånd
stannade emot två; ty endast på detta sätt kunde
representationen stadga sig till en verklig statsmagt. En annan petition,
som äfven erhöll konungens bifall, afsåg embetenas skyddande
emot styrelsens godtycke; då regeringsformen i allmänhet
bestämde, att konungen “icke finge förnärma någons lif och ära,
kropp och välfärd, om han ej lagligen hade blifvit öfverbevisad
om brott“, så tillädes dertill nu den förklaring, att till
“väl-färd“ äfven hörde erhållet embete, undantagande
förtroende-embeten. Körande pressärenderna framstäldes den petition, att
man skulle återgå till 1774 års förordning; men konungen gaf
ej dertill sitt samtycke. Högeligen anmärkningsvärd, ur
grund-iags-synpunkt betraktad, var ständernas diskussion om
bevill-ningsskattens förlängning; oppositionspartiet dref nämligen
igenom sin fordran, att bevillningen endast skulle medgifvas
för fyra år (hvaraf konungen likväl, dä han afslutade
riksdagen, efterskänkte det fjerde). Men den häftigaste spliten
emellan statsmagterna framkallade bränvinsfrågan. Adeln
bestred öppet, att bränvinsbränningen vore ett kungligt
privilegium; äfven bondeståndet förenade sig häruti, och konungen
afslöt, förbittrad häröfver,- riksdagen helt plötsligt den 23 Juni.
Om finnarnes uppträdande vid denna riksdag vilja vi särskildt
tillägga några ord. Just dagen innan riksdagens slut hade
Sprengtporten i adelsståndet uppläst ett långt besvärsmemorial,
i hvilket han yttrade, att storskiftet kränkte eganderättens
trygghet i Finland, och att detta lands befolkning skulle dött
i hunger, om ej kejsarinnan hade kommit till bistånd. Äfven
Gustaf Adolf Tigerstedt ifrån Savolaks gjorde vid samma till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
