Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska skärgårdsflottan, hvilken låg infrusen i hamnen vid
Sveaborg. För öfrigt voro åsigterna om krigets ändamål ganska
olika inom den ryska regeringen. Några, bland dem i främsta
rummet krigsministern, den hårde AraJdschejew, ville nu med
ens förflytta kejsardömets gräns ända till Bottniska viken och
sålunda förvandla Finland till en rysk provins. Men Alexanders
ädla och storsinnade tänkesätt och högre politiska vyer
uppreste sig emot en dylik våldsbragd. Deremot kom det gamla
förslaget om Finlands sjelfständighet åter i fråga, och Georg
Magnus Sprengtporten, nu en 66 års gubbe, kallades den 12
Januari till samtal med kejsaren. Man hadc först ämnat åt
honom något underbefäl vid eröfringshären, men man afstod
derifrån på bans egen begäran. Till öfverbefälhafvare
förordnades en estländsk adelsman, grefve Buxhöivden, och till chefer
för de skilda afdelningarna generallöjtnanterna, grefve Tutschkow,
grefve Kamenski och furst Bagration, hvilka alla likasom ock
deras soldater nyss fått öfva sig i kriget emot Napoleon.
Sprengtporten deremot medföljde utan något befäl, uteslutande
i politiska uppdrag, hären till sitt forna fädernesland. Sålunda
syntes de länge förgätna planerna från år 1788 åter hafva
vaknat till lif, och det är utom allt tvifvel, att i Finland allt
ännu funnos flere, som ansågo landets frånskiljande från Sverige
ej allenast oundvikligt, utan äfven gagneligt. Men å andra
- sidan hadc pligtkänslan starka rötter hos folket, och de, hvilka
hadc trott att finnarne skulle gifva sig utan motstånd, fingo
snart erfara sitt misstag. En strid begynte, hvars olyckliga
vexlingar likväl räddade det finska folkets ära: det evigt
minnesvärda, af „ sången förherligade 1808 års krig tog sin början.
Så snart man i Finland erhöll säker kunskap om, att
den ryska hären sammandrogs vid gränsen, hade generallöjtnant
af Klercker, hvilken förde interimsbefälet i Finland, gifvit de
finska trupperna befallning att skynda till sina samlingsorter.
Den finska hären, de indelta och de värfvade bataljonerna
sammanräknade, uppgick på denna tid till omkring 19,000
man, en till antalet nog liten styrka, men i anseende till
krigsduglighet och dess officerskårs skicklighet kanske den
förnämsta delen af rikets armé. Häraf förlädes tredjedelen i
Sveaborg samt några truppafdelningar till Svartholm, Hangöudd
och >* ord-Karelen; de öfriga ordnades till en rörlig armé i tre
afdelningar. Den första och andra afdelningen, under befäl af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
