Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 9. En blick på kulturförhållandena i ryska och svenska Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Gabriel Hellström (f 1844) började sin verksamhet på
fysikens område. Äfven - till andra länder flyttade stundom
män från Finland, hvilka på ett ’utmärkt sätt vitnade om den
vetenskapliga ståndpunkten vid universitetet i Åbo. Sålunda
förvärfvade sig- t. ex. Anders Johan Lexéll (f 1784), från
Åbo, såsom medlem af akademien i St. Petersburg stort
anseende i matematiken, och en annan man äfvenledes ifrån Åbo,
Abraham Niklas Clewberg (adlad Edelcrantz, slutligen friherre,
f 1821), på samma gång skald och vetenskapsman, har efter
sin öfverflyttning till Sverige blifvit uppfinnare af den svenska
telegrafen. Naturvetenskaper voro likväl ej längre det finska
universitetets högsta ära; historien, rättsvetenskapen och äfven
filosofien hade redan derstädes svingat sig upp till betydenhet.
I filosofien begynte Gabriel Israel Hartman (f 1809) från en
sjelfständig ståndpunkt ordna tankens områden, ehuru döden
alltlor tidigt afbröt hans verksamhet. Ryktbarare än någon
af de ofvannämnda var likväl inom juridiken Matthias Calonius
(född i Saarijärvi 1737, professor i juridiken vid Åbo akademi
1778 —1815, under tiden medlem af högsta domstolen i
Stockholm 1793—1800, dog 1817). Han var den förnämsta juristen
i hela Sveriges rike, och hans verk, alla affattade på latinska
språket, hafva allt fortfarande ett klassiskt anseende. Men
universitetets i Åbo mest framstående personlighet och den,
kring hvilken hela det fosterländska sträfvandet på denna tid
samlade sig, var Henrik Gabriel Porthan (född i Viitasaari
1739, professor ,i romerska litteraturen i Åbo 1777, död 1804).
Hans vidsträckta lärdom i alla de humanistiska vetenskapsr
grenarne och den ifver, hvarmed han öfvervakade den
akademiska ungdomens uppfostran och universitetets vetenskapliga
förkofran, gjorde honom likasom till en lärare för hela landet;
men i främata rummet vände han sin forskning åt sitt eget
folks förhallanden, dess forntid, dess språk och etnografi, och
genom detta sitt arbete har han blifvit den finska historiens
fader och grundläggare. Porthan var den första, som
uppfattade I inlands historia såsom ett sjelfständigt, från den svenska
historien afskildt forskningsfält; han var likaså den första,
som med vetenskaplig kritik renade den finska historien från
de lösa gissningar, med hvilka man dittills hade uppfylt
fin-narnes forntid. Hans första verk “De Poesi Fennica" (1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
