Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. W. Tottie. En lifsbild från de sista decennierna af vår storhetstid. Ur biskop Svedbergs själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
92 H. W. TOTTrK
ortodoxt-evangeliska objektiviteten i hans kristendomsförkun-
nelse sammansmälte med den kristliga subjektiviteten, bildade
en motvigt mot den religiösa subjektivism, hvarmed pietismen
synnerligen i sin senare utveckling visade sig behäftad. Men
intagen som han var af sorg öfver kristenhetens förfall, häl-
sade han denna andliga lifsrörelse välkommen och sökte att
tillägna sig de sunda elementerna i densamma. Han var näm-
ligen öfvertygad, att hvad tiden just behöfde såsom ett kom-
plement till vittnesbördet om den objektiva nåden var ett
kraftigt betonande af kristendomens lefvande tillämpning och
verksamma bevisning.
Med de skefheter och ensidigheter, hvilka både i teori
och praxis vidlådde pietismen, hade Svedberg i själfva verket
icke gjort någon närrtiare bekantskap. Dels hade han, af mot-
vilja för allt hvad teologisk polemik hette, aldrig läst de strids-
skrifter, som växlades i Tyskland mellan pietistema och deras
ortodoxe motståndare. Dels kom han aldrig under sin långa
biskopsverksamhet på ämbetets vägnar i beröring med pie-
tister och nödgades icke af sådan anledning att närmare syssla
med de lärofrågor, hvari de skilde sig från den kyrkliga upp-
fattningen. Såsom pietismen icke i första hand sysselsatte sig
med teoretiska spörsmål, utan tvärtom visade sig ganska lik-
giltig för den kyrkliga läran och den teologiska vetenskapen
och framför allt yrkade på praktisk kristendom, så betraktade
också Svedberg ganska summariskt denna rörelse såsom en
rent praktisk företeelse, såsom en lifvets reaktion mot den
döda formalismen, en andens protest mot det oandeliga väsen-
det inom den förfallna kristenheten. Under sådana förhållan-
den var det klart, att hans sympatier skulle tillhöra pietistema,
om han än icke kunde g^Ua alla de medel, hvarigenom dessa
ville reformera det kyrkliga lifvet.
Hans ställning till denna riktning framlyser af några be-
rättelser, hvilka meddelas i hans Lefvemesbeskrifning och
hvilka, på samma gång de karaktärisera Svedberg såsom en
kyrklig pessimist med frondörens benägenhet att ensidigt
måla allt i svart, äfven äro ganska betecknande för den rå-
dande opinionen inom landet under denna brytningstid mel-
lan ortodoxism och pietism. »Och må jag ej hafva långt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
