Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. W. Tottie. En lifsbild från de sista decennierna af vår storhetstid. Ur biskop Svedbergs själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN LIFSBILD FRAX VAR STORHETSTID 93
tänkande», skrifver han, »vid att här berätta hvad som sig i
Stockholm tilldrog. En kyrkoherde från landsbygden, som
var nog världsliga sinnad, den jag väl kände, predikar där i
största församlingen annandag pingst, och i förmågo af dessa
textens ord: »Så älskade Gud världen»... far grufveliga ut
på s. k. pietister och fördömer dem till nedersta helvetet med
ganska häftig ifver. Han varder af kyrkoherden bjuden till
gäst om middagen. De sitta under aftonsången och pläga sig
in på midnatten, berömmande hvarandra, hvilka pelare de voro
i församlingen och rena trones ifriga försvarare och nitälskande
förfåktare emot pietisterna. Den samme prästen låg sedan om
morgonen på gatan, att alla, som den dagen gingo i ottesån-
gen, sågo honom där ligga som en so i orenligheten». »Det
var», tillägger Svedberg satiriskt, »icke allenast med orden
och predikan, utan ock med gärningarna väldeligen vederlägga
pietisterna». »Ännu ett dylikt exempel. En tysk magister
kommer resande ifrån Stockholm, viljande hem till sitt. Han
hälsar på en prost här i landet om en söndag efter aftonsån-
gen. Där var nog främmande församladt, som starkt pläga-
des. Han bjuder ock magistern dricka. Han dricker en gång,
två gånger och tre gånger. Tysken plägar intet spotta i sto-
pet Så ville han bjuda farväl. Måste dock blifva kvar. Hatt
och handskar togos ifrån honom. Och presenterades honom
ett stort välkomme. Han ursäktade sig höf veliga och sade:
>Ich mag nicht mehr drincken». »Du skall dricka din tysker».
Det halp intet, han skulle dricka. Han bjöd emot mest han
kunde. Men han måste dricka. vSå säger han: »es ist doch
des Herrens Sabbat ynd heilige Tag heute; man muss den
nicht so entheiligen». Då ropar prosten: ^tdu är en pietist
dut. Vid den tiden var konungens stränga påbud kungjordt
och på alla predikstolar uppläst emot pietisterna ^. Si så ut-
ropas den, som vill giidfrukteligen lefva för en pietist.»
Såsom något för denna tid i hög grad karaktäristiskt bör
\ndare tilläggas, att med tron på den gudomliga uppenbarel-
sens stora frälsningsfakta förenade sig en liflig, stundom fan-
*■ Hanned åsyftar Svedberg tvifvelsutan det beryktade edikt mot pietisterna,
som Karl XII utfärdade från Lusuc i Wolhynien den 6 juni 1706.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
