Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Meyer. En teologisk strid under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 E. MEYER
m. m. influera lika litet pä hennes pånyttfödelse, som en sjuks
vett och förstånd och längtan att blifva friska hvilket ju ej
sker härigenom utan blott genom läkarens konst, åt hvilken
han måste öfverlämna sig, ej på ett medverkande utan blott
tillåtande sätt. Icke heller sker nya födelsen, tagen i sin egent-
liga mening, successivt, ty människan skulle då i vissa moment
på en gång vara död och lefvande. Förf. åberopar sig vidare
på de symboliska böckernsi, särskildt Konkordieformeln med
dess uttryckliga ord; In conversione homo nihil agit aut ope-
ratur, sed tantum patitur, och framdrager för sin åsikt många
auktoriteter på dogmatikens område. Han påpekar äfven det
gynnsamma omdöme, med hvilket hans Institutiones blifvit om-
talad i den Göttingska tidskriften.
Emot det gamla utslitna synergistiska argumentet »att
menniskan icke är någon stock eller sten» och således måste
medverka vid conversionen, påpekar Knös, att däraf alldeles
ej följer, att hon skall kunna allt hvad hon vill, äfven det, som
fordrar en oändlig gudomskraft, utan endast att hon äger en
capacitas, icke activa utan passiva, som ju ej kan tilläggas en
stock eller sten, och påståendet att Knös skulle hos dem som
omvändas förneka goda rörelser (boni motus), förståndets upplys-
ning, viljans böjande m. m., såsom Munck påstått, vederlägges
med hänvisning till olika ställen i afhandlingen. Han öfvergår
därefter till att definiera passioner och actioner, hvilket han an-
ser att Munck uraktlåtit, och använder härvid Wallerii defini-
tioner, ^ enligrt hvilka ett ting säger agere, då det förändrar
sitt eller ett annat tings tillstånd, och har grund till denna för-
ändring i sig själf; men paii, då hos detsamma är någon till-
ståndets förändring, hvartill grunden finnes utom det ting, som
förändras.
Slutligen beklagar sig Knös öfver Muncks insinuanta
skrifsätt. Så t. ex. då denne uppmanar att iakttaga mera pni-
dentia theologica och akta sig för misstänkta och oförsiktiga
talesätt, för att ej blifva förblandad med sekterister, samt därpå
tillägger: jag bör ej tvifla att han det gör. Detta, säger Knös,
är som att fråga någon: hvarför vill du icke akta dig för att
I hans Systema Metaphysicum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
