Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Om Laurentius Petri’s förmenta karaktärssvaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LAURENTIUS PETRl’s FÖRMENTA KARAKTÄRSSVAGHET 20I
affinitatis gradibus ex professo agitur» eller i hela den Heliga
Skrift för öfrig^ äro förbjudna. Ja, vi läsa, att vissa af fäderna
före den mosaiska lagens utfärdande ingått äktenskap till och
med »in prima linea tam consanguinitatis quam affinitatis».
Emellertid är ett sådant äktenskap som det ifrågavarande i
strid både mot den äldsta och den nuvarande kyrkans praxis
och är därför anstötligt. Till stöd för sin mening åberopar
Laurentius Petri bL a. Augustinus: De civitate Dei cap. i6
af i5:de boken.
Det nästa, kända yttrandet af ärkebiskopen i denna fråga
föreligger i hans och biskoparne i Strängnäs och Västerås
gemensamma svarsskrifvelse till konungens kapellan Petrus
Andrese, dagtecknad den 25 juni samma år i Enköping. Här
synes likaledes ett sådant äktenskap icke vara uttryckligen
förbudet i den Heliga Skrift, men enligt regeln »ubi par gra-
dus et eadem ratio est, ibi et par est prohibitio et constitutio
similis», kan det såsom stridande mot Skriften och Guds bud
»ju ingalunde wara Gudi behageligit». Konungen tillrådes
emellertid, att, om han fortfarande är tveksam, inhämta råd af
män i främmande land, »som högre förstånd och mera för-
farenhet uti slika saker hafva» — en anvisning, som konungen
visserligen aktade sig att följa.
Vid de därpå följande förhandlingarna i Vadstena med
(jeorg Norman vidhåUes principiellt den en gång intagna
ståndpunkten. Normans hufvudskäl voro enligt Ahnfelts re-
ferat: i) att blott det, som uttryckligen säges i Skriften är
bindande; 2) att för öfrigt de i Levit. 18 innehållna stadgame,
liksom ceremoniella och juridiska bud öfver hufvud i Gamla
Testamentet, endast gälla judarne, under det att blott deka-
logen innehåller de allmängiltiga moraliska och »naturliga*
buden; 3) att icke heller Moses med samma stränghet be-
handlar grader i svågerskap som i skyldskap; 4) att dispens
i liknande fall förekommit, samt 5) att ingen således har giltig
anledning att af ifrågavarande äktenskap, hvilket af högviktiga
och allvarliga skäl föreslagits, taga anstöt.
Det var först efter förmälningen, som en utförlig veder-
läggning af denna bevisning affattades. Ärkebiskopen och
hans meningsfränder voro dock icke heller förut svarslösa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
