Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - A. Hauck. Der Gedanke der päpstlichen Weltherrschaft bis auf Bonifaz VIII. Anm. af H. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
vimmel. Det var den fortbildning, som fick sin afrundade
formulering genom Bernhard af Clairvaux i satsen: »båda
svärden tillhöra k3nrkan; det ena skall föras af henne, det
andra för henne, det ena genom päfvens hand, det andra efter
hans vink (»De consideratione», Bernhards sista arbete 1148 ff.).
Krafvet var här ytterligare tillspetsadt, men motiveringen hade
jpå ett sällsamt vis försvagats. Donatio Constantini trädde
nämligen än mera i förg^runden; den andliga makten öfver
världen hade påfven af Gud själf, men den världsliga öfver-
högheten hade han fått af Konstantin.
Innocentius III:s betydelse är, att han upptagit Bernhards
yttersta tillspetsning af påf vedömets kraf på världsherravälde,
men att han gifvit det en annan och bättre grund att hvila
på, än hvad vare sig Bernhard eller Gregorius VII kunnat
gifva. Innocentius utbytte nämligen tanken, att påfven vore
Petri ställföreträdare, mot den än bärkraftigare tanken, att
han vore Jesu Kristi vikarie; med högtidlighet kallade han
sig gärna: Kristi ställföreträdare och apostlafurstames efter-
trädare. Tanken var ej alldeles ny; men först genom Inno-
centius III vann den lifskraft. Innocentius tänkte sig därvid
icke Kristus som försonaren, utan som världens allsmäktige här-
skare. Med afsiktligt patos begynte han ett bref till en orien-
talisk konung med orden: »Konungames konung och här-
skarnes herre, Jesus Kristus, — — — hvilken Fadren har
gifvit allt i hand, i det han lade världsalltet till hans fötter
— , för hvilken böja sig alla knän i himmélen, på jorden
och under jorden, han har i Petrus insatt den apostoliska
stolens och den romerska kyrkans öfverstepräst till sin ställ-
företrädare och satt honom öfver folk och konungariken, i det
att han gifvit honom makten att granska, förstöra, fördärfva
och skingra men ock att bygga och plantera.»
Påfven som ställföreträdare för världens herre Kristus,
det blef nu den härskande tanken. Innocentius drog konse-
kvenserna med den klarhet, som kännetecknade honom på
alla områden. Åtskillnaden mellan den påfliga cch den furst-
liga makten består ej längre däri, att den förra är andlig och
högre, den senare världslig och läg^e, utan däri, att den senare
är ensidig, den förra däremot dubbelsidig. Ej blott sacerdotium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
