Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 AUGUST HALLENBERG
fram sin egen son till detta lärosäte; han anklagades för att
äfven hafva motarbetat regeringens bemödande att sprida
svenska religionsböcker i Skånelandskapen. ^ Fcistän hans för-
hållande till regeringen vid den tid, hvarom nu här är fråga,
var betydligt bättre, än det var i medlet af i66o-talet, kunde
man dock icke vänta, att han skulle blifva någon synnerligen
nitisk befrämjare af uniformitetsarbetet. Någon fart i detta
arbete kom det först ett årtionde senare, då den kraftfulle Knut
Hahn kommit på Lunds biskopsstol.
Att tiden ännu icke var mogen för ett genomgripande
försvenskningsarbete, insågo äfven kommissarierna själfva. Att
döma åtminstone af den i kommissionens handlingar befintliga
defekta berättelsen till regeringen framställde de icke något
annat positivt förslag till större uniformitet i kyrkovåsendet,
än att regeringen bords låta för de skånska landskapen trycka de
förordningar, som denna utfärdat om böndagars hållande o. s. v.,
och hvilka äfven gällde dessa landskap. Denna framställning för-
anleddes af en prästerskapets begäran härom, hvilket stånd för-
klarat, att obekantskapen hos de flesta med dessa förordningar
hindrade deras efterlefnad. * Kommissionen framhöll också det
nyttiga i en sådan åtgärd, ty eljest skulle >i många hänseen-
den den frukt hindras, som sådant med sig hafva kundet.
Samma måtta och klokhet, som svenska regeringen dittills iakt-
tagit, och hvarifrån kommissionen ej afvek, ansåg denna böra
iakttagas äfven framgent Detta uttalades också i dess berät-
telse, där det hette, att »själfva provinserna böra med den
mildhet och rättvisa handteras, så att de kunna erkänna sig
hafva om intet bättre ju så goda villkor under detta som un-
der det danska regementet, hvaraf kärleken och troheten ound-
gängligen lärer följa, och man sedan icke lärer behöfva visa
mot dem ett sådant uppenbart misstroende som härtill».
2. Det kristliga och sedliga lifvet.
Tidens nitälskan för predikan af en sann evangelisk
kristendom tog sig uttryck äfven i förhållandet mellan rege-
* Wkibull, a. a. I, s. 17.
« K. Pr. «Vi 1670:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
