Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SkInES kyrkliga INF0RLIFVAND£ hed SVERIGE 213
ringen och Skånelandskapens inbyggare. I Malmö recess gåfvo
de hvarandra sålunda ömsesidiga försäkringar om upprätthål-
lande af en sådan. De skånska ständerna lofvade arbeta för,
»att icke det ringaste tillfälle till någon irring, split och miss-
förstånd i religionen yppas måtte, utan att de stadgar och ordi-
nantier, som där öfver i Sverige och Skåne för dessa gjorda äro,
måtte därefter granneligen observeras och vidmakthållas». ^ Det
vore nämligen »till en förtrolig combination och förknippelse icke
det ringaste medel och vinculum att lefva uti samma religion
och gudstjänst». Regeringen lofvade å sin sida i samma recess’
att i alla K. M:ts länder hålla »en pur och ren gudstjänst».
Samma nitälskan för predikan af den sanna evagelisk-
lutherska läran kännetecknade regeringens instruktion för 1 669
års stora kommission. I dess första punkt ålades kommissio-
nen att först och främst noga efterspörja, »huru den rena och
rätta evangeliska läran till följe af den oförändrade Augsbur-
giska confessionen med samt kyrkoväsendet och allt dess
tillbehörige i dess rätta öfning underhållen blifver», och om allt
därvid orden tligen tillgick. Den skulle tillse, »om några kät-
terska lärdomar och förargligt lefveme lidas och tillstädjas
emot det, som K. M:t eller dess förfäder, Sveriges konungar,
uti dess utgångne religionsstadgar och plakater hafva befallt
och påbudit».
I enlighet med denna uppmaning begärde kommissionen
vid olika sessioner upplysning af ständerna i landskapen, huru-
vida några från den rena lutherska läran afvikande meningar
förkunnades i stiftet öfverallt, där denna fråga framställ-
des, förklarades emellertid, att alla »kätterska lärdomar» voro
bannlysta; skulle sådana visa benägenhet att insmyga sig, för-
klarade man sig vilja på allt sätt söka att hindra det. ^ Det
märkliga inträffade visserligen, att stiftschefen själf, biskop
Winstrup, anklagades af sina vedersakare vid universitetet,
professor Josua Schwartz och prokanslern Bernt Oelreich,
dels för att själf hysa villfarande meningar och dels för att
hafva ordinerat irrläriga präster. Mot sanningsenligheten af
’ Sjöborg, a. a. s. 163.
• K. Pr. 7«0f Vio, ’Vio, ’Vu 1669 i resp. Kristianopel, Ronneby, Kristian-
stad och Ystad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
