Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - P. H. Brown. History of Scotland, vol. 2. Cambrigde 1902. P. H. Brown. Scotland in the time of queen Mary. London 1904. Andrew Lang. John Knox and the Reformation in Scotland. London 1905. J. P. Whitney. The Reformation. London 1907. Thomas M. Lindsay. A History of the Reformation, vol. II. Edinburgh 1907. J. H. Shepherd. Introduction of the History of the Church in Scotland. London 1906. Anthony Mitchell. A short History of the Church in Scotland. London 1907. Anm. af E. L—ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 GRANSKNINGAR OCII ANMÄLNINGAR
Ett af dessa bref är helt artigt adresseradt till »Anti-Krists
generation, de förpestade prelaterna i Skotland, från Jesu
församling», och bröderna förklara, att »de skola börja samma
krig, som Gud befallde Israels folk att föra mot kananiterna»;
detta lofva de i Guds, Kristi och evangeliets namn. Maria
af Guise inkallade emellertid en fransk hjälphär, och nu måste
Knox bekväma sig att begära hjälp af »Jungfrudrottningen»,
som han personligen ogillade. Med stöd af en engelsk här och
och engelska penningar förklarade nu de protestantiska lorderna
krig mot regentinnan, som de afsatte genom en offentlig
skrifvelse. Kort därefter dog hon. På sin dödsbädd sökte hon
förlika de stridande och bad dem som hon förolämpat om
förlåtelse. Den storhet, som låg öfver hennes slut, blef än mer
förhöjd genom reformatorernas intolerans. För att hugsvala och
vederkvicka henne i hennes sista stunder sände de henne en
predikant, som höll en lång harang om mässans vidskepelse,
och hennes jordfästning fick icke äga rum enligt katolsk ritual.
Fördraget i F2dinburg 1560 afslutade nu kriget. Ett
parlament sammanträdde för att ordna den religiösa frågan. De få
andliga, som vågat infinna sig, voro stumma och hjälplösa.
Äfven då trosbekännelsen i kalvinsk anda, Confcssio Scoticana,
lästes upp, tego biskoparna. »Stumma hundar» kallade Knox
dem i sin förtjusning. Äfven den presbyterianska
kyrkoordningen blef antagen, genom »First Book of Disciplinen; »Knox s
Lit ur gyn ordnade kulten; bilder och musik och allt, som pä
minsta vis kunde fängsla sinnet, aflägsnades ur gudstjänsten,
och det blef vid lifsstraff förbjudet att hålla eller bevista en
mässa.
Emellertid tillämpades ej alls akten så, som predikanterna
önskade. De uppmanade ifrigt adeln från predikstolen att låta
döda dem, som icke ville antaga deras tro, men utan verkan.
Det tycks ej alls ha förekommit några afrättningar; och att
det icke fanns katolska martyrer i massa, som erbjödo sig åt
bödeln, ter sig helt naturligt, när man tänker på, i hvilket
ohyggligt förfall den katolska kyrkan råkat. I Skotland fanns icke
någon katolsk liga, ingen stad med en så ifrig katolsk
befolkning, som ’Paris hade, och ej heller sådana ledare som hertigarne
af Guise. Men det blef icke dessmindre en svår tid för Knox.
Det var en sak att sätta upp ett kyrkligt system på papperet,
■en annan att tillämpa det i praktiken. Det rådde en bedröflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
