Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Hjalmar Holmquist. Franciskusproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 O
HJALMAR HOLMQUIST
och predika evangelium, under kärleksverksamhet och med
iakttagande af den absoluta apostoliska fattigdomen. — Om vi
närmare granska detta Franciskus’ beslut i ljuset af det sätt,
hvarpå han sökte realisera det, kunna vi lätt utskilja fyra
hufvudpunkter som det väsentligen nya i Franciskus’ ideal, i) Han
ville ej som den äldre medeltida munken i afskildhet från
världen arbeta blott på sin egen frälsning eller som prästen läsa
mässor på latin, utan han ville gå ut öfver världen och predika
pä folkets språk; en vandrarepredikant för folket ville han blifva.
2) Han ville i sin predikan ej likt kyrkans män förkunna lagens
dom och räddningen genom lydnad mot kyrkans bud, ej heller
likt katarerna som frälsningsvägen utpeka befrielsen från
materien, djäfvulens verk, utan han ville predika evangeliernas enkla
evangelium: himmelriket är nära; kommen till Mig I alle som
arbeten och ären betungade. 3) Detta Jesu evangelium
förverkligades främst genom att hjälpa sjuka och fattiga, skydda de
förtryckta, stifta frid mellan de stridande, mellan stad och stad, mellan
adel och borgare inom städerna, mellan man och man i det af evigt
krigande sönderslitna Italien. Detta kristendomens inriktande på
det sociala arbetet som det centrala var det, som kanske mera
än något annat beredde franciskanrörelsen dess första stora
segertåg. 4) Evangelieförkunnelsen och kärleksverksamheten
skulle bedrifvas, ej under efterliknande af hierarkiens sträfvan
efter makt och rikedom, ej heller med de äldre klostrens
kringgående af fattigdomsbudet, utan under den verkliga fulla
egen-domslösheten efter Hans förebild, som icke hade något att luta
sitt hufvud till; endast så kunde den fulla hängifvenheten för Jesu
evangelium blifva bevarad och tryggad.
Ingen af dessa punkter var ny i den meningen, att den
ej förut under medeltiden uttalats eller försökts i handling; än
den ena, än den andra hade på olika vis förts fram, allt ifrån
Frankrikes vandrarpredikanter vid 1100-talets början till Petrus
Valdus och Joakim af Floris vid århundradets slut. Men det
nya var, att de nu alla upptogos och sammangötos till en
enhet, utgestaltad af en stark personlighet till en med hans
individualitet präglad, fruktbringande faktor i utvecklingen. Det är
ej den, som först uttalar en tanke, gör en gärning, som har rätt
till namnet nydanare, utan den som fullkomnar en idé, en
gärning till en makt i historien; eljes skulle alla kyrkans
märkesmän, Luther lika väl som Augustinus, Loyola lika väl som
Newman förlora sin verkliga originalitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
