Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - II. Om bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosén, om rönen
21
§ 6. Undertiden kunde iag intet bärja, hwad
iaginwärteskände af Guds gåfwors öfwerflöd (Luc. 6: 45,1 Matth. 12: 342), utan lät
munnen tala och gå öfwer af den kärleks krafft, som ingiöts i
hiär-tat. Detta tilståndet och bönesättet warade några år.
§ 7. Sedermera behagade det Gudi, at låta slika wårblommor
falla af. Jag menar så: Han lät de sinnliga och kännbara
nådegåf-vorna taga af och de qwarblefna kartarna wäxa til under ringare
anseende och likwäl genom nådeligit regn, solskien och wäderleks
omskifftelser befordras til närmare mognad. Gud bör få lof, därföre
at han benådat mig med en innerligare böne-öfning, då iag med kär
åtanka på Gud och stilla wäntande på hans milda hemsökelse får
wandra inför honom, stundom sittia wid Jesu bord och hålla
nat-ward med honom, stundom åter med honom gå ut til nästans
be-tiening i friwillig kärlek eller ock til några utwärtes syslors
förrättande i hans lydno (Ps. 73: 23—28; Ps. 16: 8, Ebr. 11: 27)3
§ 8. Sedan iag en tid blifwit öfwad i detta böne-sätt,
förekom den munteliga bönen mig alt för långsam, senfärdig, grof
och fiärran ifrån Gud, besynnerliga de stunderna, när Guds Helge
Ande indrog mig i sin innerliga frid och tystnad. Utwärtes ord
och sång tyckes då wara et skahl, sinnligt fiäs och utanwärk, ja
det är stundom då ogörligit at utan skada och Guds frids afsaknad
wända sina kraffter ut i tal, muntelig bön och sång.
§ 9. Men iag må afbryta denna berättelsen och lemna dem,
som widare kommit, at mera tala om den inwärtes bönens grader,
skatter och hemligheter.4 Sådana siälar finnas här och där i
Swe-rige. Des ware Gud lofwad, som ock låtit mig niuta deras förtroliga
samtal och öpenhiärtiga berättelse om Guds process och wäg, som
han fördt dem uppå. Jag hafwer ock hafft godt af det iag läsit
Bernieres Louvigni, Molinos, Madam[e] Guions, jungfru Mariae de
la Rose ou de la S:te Therese och andra wälöfwade siälars
skriff-ter, som handla om den inwärtes, den stillatigande och
ouphör-liga andans bönen. Wid slika böckers läsande fordras dock
discretion, wishet och Andans pröfwo-krafft til at rätt applicera demb
på hwars och ens tillstånd och at åtskilja Guds wärk ifrån de
præ-judicier, som i bemälte scribenters landsorter äro gångbara och
kunnat til någon del hängt wid dem.
§ 10. Tryggast wisar iag ur den Heliga Skrifft, at den wid
början emot mig anförda beskyllningen (om bönens försummande)
1 N. 1980 c och d. 5 T. 269. 3 T. 269. 4 N. 1980 d och T.
269 b herligheter. 5 T. 269, T. 269 b, N. 1980 c och d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
