- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
35

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST

35

Ett sådant förödande af gudstienst och trogne tienare hafwer
herrskat i det påfwiska riket, och när protestanterne på thylikt wis
upresa sig emot Gud och hans smorda (Ps. 2; Act. 4: 25), menande
sig giöra Gudi en tienst därmed, at de för menniskliga
kyrkiostad-gar och ordningar skull i förtid dräpa Christi slaktefår, så äro de
ännu mindre at ursäkta (Joh. 16: 2, Act. 22: 3, Luc. 12: 45, 48).

Den som inser, hwad wälmenta intentioner och afsikter många
kyrko- och kloster-ordningar i de påfwiska orterne hade af
begynnelsen och däremot besinnar, hwad samwets twång, band och mord
däraf med tiden upkommit, sedan den werldslige armen gaf sin krafft
och auctorité åt prästerna eller conjungerade och förblandade
werlds-liga måhl med de andeliga, den lärer intet illa uptaga, at iag med
dessa enfaldiga påminnelserna afbördat mit samwete och förrättat
min gudstienst, önskandes, at Herren Jesus sielf wille taga sig an
sin egen sak, sina egna får, och ibland dem jämwäl räkna mig i tid
och ewighet (Joh. 10: 27—29).1

§ 15. Wid denna sakens betraktande upstiger hos mig en
wördsam tacksäijelse til min Gud, som frälst mig willfarande får
från ulfwar och deras fårakläder, kallande mig intil sin klena hjord.
Det är ock en nåd för mig, at Guds försyn skickat mig til Stockholm
i dessa tider, å et nådefullt lifslius upgått ibland folket. Hafwer
Höga Öfwerheten tilförene hafft en hop naturs menniskior at styra,
de der häldre i sin otros præjudiciers och fäderliga superstitions
mörker bundne, welat förblifwa innom sina kyrko-skrankor, än at
de, i werldenes och egna kärlekens försakelse, skulle gå ut ur lägret
at under Christi smäleks bärande blifwa innerliga förenade med sin
enda goda Herda, så är däremot nu för tiden Svea rike den nåden
wederfaren af Herranom, at han här tillreder sig et tempel af
lefwande stenar, som växa tilsammans på hörnastenen, grundwalen,
den lefwande klippan, som gifwer wälsignelse åt landet, så framt
inwånarena därpå bygga wilja, men sönderkrossar dem, som henne
förakta eller2 bortwälta wilja (Zach. 14: 3, Deut. 32: 15, 18, 29,
31, Matth. 21: 42, 44). Fördenskull önskar iag och beder utaf
hiär-tat, at Herren effter sin godhets rikedom wärdes til all sin bewista
nåde jämwäl lägga denna, at Höga öfwerheten och des domhafwande
i rätterna måtte hemsökas med så rikt nådenes lius, mildhet och
kärlek för Christi rike och rättsinniga barn, at den af Gud förunta
samwets friheten i religion och gudstienst icke med werldslig makt

1 L. och T. 269. 2 T. 269 b; V. och N. 1980 1 tillägga den; L., S.,
T. 269 och N. 1980 c them eller dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free