Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
olyckeligen angripas måtte (Act. 5: 39). Och emedan mig är af
Gudi tildelad någon andelig gåfwa och uplysning i thessa sakerna,
jämwäl effter Guds råd och försyn gifwen tid och förmåga den
samma skriffteligen at frambära, så hoppas iag, at följande
föreställningar, som äfwen höra til förklaring öfwer Ven. Consistorii
(§1) andragna klagomål, lära utaf gudfruktiga läsare tagas under
opartiskt öfwerwägande i enfaldigt begär och bön om Christi andas
uplysning. Tu krafftiga sanning, Jesu Christe, stärk mig med tin
fria anda til at tala hwad rätt är, utan anseende til personer!
§ 16. Af det, som redan i (§§5,6, 10, 13, 14) samt i min
bekännelse om bönen anfördt är, lärer wara dem seendom klart och
oförnekeligit,
a) at bönenes helige ande allena är uphof och styreman för all
sannskyllig bön, som i Guds lius skall kunna anses för en gudstienst,
b) jämwäl, at ingen menniskia, ehuru mäktig, försiktig och
ordentelig hon på jorden wara kan, förmår i sig sielf upwäcka et
enda anderop effter sit egit tycke, när hon will, ehuru länge och
ehwarest för hennes förnufft ordentligast wara syntes. Ännu mindre
förmår hon (med all sin jordiska makt, klokhet och anseende) skapa
och åstadkomma i andra menniskior de öfwernaturliga Andans
wärkningar, som afgiöra de christnas inwärtes bön och gudstienst,
och aldraminst tilkommer det henne at kunna utse, afmäta och
til-dela åt hwar och en siäl i synnerhet de bönesätt och krafter, som
hwarje dag och tima effter des egenteliga omständigheter, tilwäxt
och grader [de] aldratienligaste wara skulle.
c) Nu beror och dependerar den utwärtes bönen och
gudstien-sten aldeles af den inra, så at om någon blefwe befalt at med
utwärtes ord och åtbörder förrätta gudstienst och icke undfingo i
samma befallning en gudomelig krafft, som försatte honom aldeles i
sådant inwärtes skick, som orden och åtbörderna utwiste, så blefwo
honom med samma befallning pålagt at skrymta eller agera en
comoediant och Guds apa; ja, än mera, om en sådan undersåte
wore af Guds anda försätter i den slags inwärtes gudstiensten, som
§ 5, lit. b omförmäles, och icke des mindre undfingo et
menniskio-bud på samma tid, at med utwärtes sång, ord och kyrkobuller
interrumpera och afslita Andans stilla band och krafftefulla besök
eller inneboende, mon icke då et sådant menniskio-bud och förnuffts
stadga så mycket, som det förmådde, förderfwade och förödde
Guds andas oinskränkta regemente, ordning och sannskylliga
gudstienst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
