Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST
37
§ 17. Fördenskull slutas häraf oemotsäjeligen, at ingen
men-nisklig makt och myndighet äger rättighet inför Gud at påbiuda
och befalla någon sin undersåte med wite och straff, at han på en
wiss stund, rum och dag måste årligen i all sin lifstid upläsa eller
stilla efftersäja den eller den bönen och siunga den eller den
psalmen. Om ock någon öfwerhet sådant påbude såsom en gudstienst
och slika påbud med lekamlig straff och böter exsequerade, den
up-reste sig wärkeligen emot Christum i hans lemmar, biudande til
med sin werldsliga arm at mästra Guds finger och andas wärkning
i de trogna. Och hwad de otrogna widkommer, de obotfärdiga och
förhärda; så läto de sig gärna (af fruktan för lekamlig olägenhet,
skymf och skada) snart beqwäma under et sådant ok; men blefwo
dock genom sådana nödvändiga stadgar föranlåtne och nödsakade
at liuga för Gud och genom wanan stadfästas och stärkas i
skrym-teriet och förhärdeisen.
§ 18. Wille någon inwända, at i landet finnes jämwäl
botfärdiga och swaga, som kunde behöfwa the trognas hielp och
handräkning, för dem kunde sådane kyrko-stadgar och ordningar
wara tienliga. Jag swarar i enfallighet, at i landet finnas jämwäl
siuklige på kropsens wägna, som kunde behöfwa goda läkares
hielp, dageliga och (individuela) noga upseende m. m. Nu
ehuru-wäl den werldsliga öfwerheten äger makt och wälde at styra och
ordna om undersåtarenas kroppar och lekamliga wälfärd, så är dock
intet rådeligit, at med öfwerhets placat, wite och straff föreskrifwa
alla patienterna i riket, at de på den eller den timan och dagen
årligen i all sin lifstid skola hålla sig till den eller den läkaren, så framt
de wilja niuta burskap och undvika straff eller böter. Icke eller
wore det förståndigt, om samma öfwerhet på dylikt wis föreskrefwe
alla läkarena i riket, at de med samma recept och diæt skulle
årligen på wissa dagar och stunder tractera alla patienterna, iag må
icke nämna de friska och helbregda, eij eller de döda och desperata.
Ar nu så fatt med lekamlig mål, at werldslig öfwerhet däruti icke
förmår altid med nytta stadga och förordna; fast mindre går det
an i de andeliga och samwets-målen, som så wida öfwerstiga denna
werldenes och naturens sphere och gräntsor. Det finnes konungar
och werldsliga regenter, som jämte politiquen jämwähl äga
förfa-renhet i medicine och kunna därmed wid tilfälle betiena sig och andra
Men icke är det brukeligit, at med straff, landförwisning och
swär-det anse den patienten, hos hwilken deras medicine icke slår an
effter önskan. Sammalunda där en öfwerhets person wore smord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
