Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelanden’ och aktstycken
med den Heliga Anda, bönenes anda, så hade han frihet at bruka
samma goda andas gåfwor til sin nästas gagn och upwäckelse,
effter-som han af Andanom blefwe stundeligen ledsagad; och om någon
då icke wille anamma samma goda andas utflytelser, så hade han1
straff nog i sin siäl, däraf at han måste ombära Guds andas goda
tilbud, men intet wore det christeligit, om samma öfwerhets person
då ropade eld neder af himmelen eller högge til med Petri swärd
(Luc. 9: 54, 55, cap. 22: 49, 50).
§ 19. Jag hoppas, at desse upriktige föreställningar, dem iag
gör i Christi kärlek, skola bewisa sig såsom sanning i de opartiskas
stilla samweten, som endast se på Gud och intet frukta för
menniskor. De lära wäl besinna, hwad för en påfwisk surdeg ocli
qwar-lefwa det inför Gud är, at på bemält wis (§ § 17, 18) sättia sig uti
de trognas samweten i Guds ställe til at dirigera, inskränka och
reglera deras böner och andeliga öfningar och således förstöra Guds
tienst och tempel med menniskio-förnuffts ordentelighet (§§ 16, 13.
14). De påfwiskas exempel, som med sina horis canonicis och
bönestadgar åstadkommit otaligt skrymterie och Guds namns missbruk,
hade nog kunnat stå protestanterna til warning at icke falla i
samma grop, men nu hafwa de prof nog på sina stadgars frukt utaf sina
egna secterares upförande. Ty när folket kommit i wahnan med
de påbudne böne-formulairens upläsande effter kyrkolagen och icke
effter Guds andas gåfwa, så radar det til wågs utan efftertanka äfwen
som de påfwiskas Pater-noster-band och Ave Maria. Månne icke
Gud en gång lärer hålla ransakning, hwem det är, som gifwit
anledning til hans namns missbruk och ohelgande? Jo wisserligen (Matth.
12: 36). Men iag wil intet wara någons anklagare hos min Gud,
utan häldre med bön och medlidande ömhet söka försoning och bot
i medlaren Jesu och effter hans exempel tala sanningen, mädan tid
är, och ju icke med mit stillatigande och rädslo taga del i andras
synder (Ps. 58: 2).
§ 20. Af samma grund, som nu om bönen skrifwit är (§ § 16,
17,18), kan en uplyster läsare likaledes förstå, at
a) om något lefwande Guds ord skal talas af änglar eller
men-niskior, så är oumgängeliga nödigt, at Gud sielf utsänder sin anda
i dens hiärta, som tala skal, och at han sielf wid hwarje tid och
til-fälle hafwer fri disposition och ledig hand i sit wärktyg til at bruka
det effter sin wilja (2 Petr. 1: 21, Jer. 1: 7, cap. 23: 13, 21, 22; Matth.
10: 20, Joh. 3: 34).
1 L. och T. 269 den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
