Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - III. Om Gudstjänst och Kyrkotjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM GUDSTJÄNST OCH KYRKOTJÄNST
39
b) Nu äger ingen werldslig öfwerhet på jorden makt och wåld
öfwer Guds ord och fria anda at taga dem til sig, när han wille, eller
at utdela dem åt hwem han wille, eij eller inskränka dem innom wissa
personer, rum och tider. Utan Guds ord och ande wilja wara obundne
och frie ifrån all mennisklig wilja, förnuffts påfund och
menniskio-tyckes ordentelighet och skrankor (Act. 16: 8; i Cor. 2: 12, 13).
§ 21. c) Fördenskull beslutes oemotsäijeligen, at ingen
werldslig öfwerhet äger makt af Gud til at med lag och stadgar binda Guds
ords predikande wid wissa personer allena och därtil utsättia wiss
tid, rum och sätt, på hwilka det måste talas, samt anse dem för
straffeliga, som sådana bud icke respectera utan häldre följa
lifs-andans fria lag, som blås hwart, huru, när och huru länge han will
(Joh. 3: 8).
§ 22. Detta är nu hos mig så aldeles utan all twifwel, at iag
denna gången eij widare det utföra will, hälst som det i en annan
inlaga ske kan, derest iag hoppas få nåd at föreställa, hwad
åtskillnad är emellan Guds ord och de nu på predikstolarna brukeliga
predikningarna. Detta allena må iag nämna, at werldslig
öfwerhet icke hafwer makt af Gud til at wid straff och wite stadga och
biu-da, det ingen förutan en allena skall få stå öpen för Guds anda til
at förkunna Guds ord (om ock flere finge något) i de trognas
församling, ty Gud wil sielf utse sig personen i hwilkens anda och mun
han må utsända något ord (Act. 15: 7). Han utwäljer nu den ena
och nu den andra i de trognas hop, därest han har wärktyg at wälja
på. Derföre må ingen menniskia understå sig (med sin kötsliga
makt och förnuffts ordning) at dämpa Guds ord och anda i de
trognas eller lefwandes sammankomst (1 Thess. 5: 19). Då Josua wille,
at Eldad och Medad skulle tiga och at Moses ensam skulle äga
Andans gåfwa, sade Moses til honom: »Hwi ästu så nitisk för mig?
Gåf-we Gud, at alt Herrans folk propheterade och Herren låte sin
anda komma öfwer dem!» (4 Mos. 11: 27, 29).
Sådan fri kyrko-ordnirg practicerades i 2 Chron. 20 cap., derest
berättas, huru Guds anda (utom böne-formulair) upwäkte tro och
alfwarligit böne-rop i den ena trogna lemmen och sedan iklädde den
andra med krafft til at tala Guds ord för folket. Josaphat bad:
»Nu si, Ammons barn, Moab och de af Seirs bärg komma til at
ut-drifwa oss utur dit arf, som du oss gifwit hafwer. Wår Gud, wilt
tu icke döma dem? Ty i oss är ingen makt emot denna stora hopen,
som emot oss kommer. Wi wete icke, hwad wi giöra skolom utan
wår ögon se til dig. Och hela Juda stod för Herranom. Men öfwer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
