Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - I. Rome et L’Italie, 1904, 3:e uppl. 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
I-ITTER ATURÖFVERS1KTER
rykte härutinnan spreds öfver Europa ända till Island, där
omdömet fälldes: »han ägde härskarenatur och frikostighet». —
I Rom var sedvana att kasta nyfödda barn, som man ej ville
behålla, i Tibern. När Innocentius vid ett fiskafänge fick fullt
med barnlik i nätet, greps han så däraf, att han grundade ett
hospital för utstötta barn. Äfven sökte han hjälpa kvinnor från
prostitutionen. — Det var ett storartadt kärleksverk, som han
omspände Rom med; och han lyckades därmed ej blott stämma
romarna till sin fördel utan äfven öppna deras ögon för något
högre än medeltida råhet. Men när han ville utbreda detta
stora verk öfver hela Italien, mötte honom svårigheter, större
än äfven religionens störste målsman mäktade öfvervinna.
Vi förbigå Luchaires skildring af, huru Innocentius sökte
genomföra sitt herravälde först i Kyrkostaten och sedan i hela
Italien för att dymedels kunna där genomföra sitt
kristendoms-och kärleksprogram. Redan i Patrimonium Petri fick han
utkämpa sega strider med kommunernas själfständighetsdrift;
längsta motståndet gjorde Viterbo och Orvieto; men från 1207
synes I. som den obestridlige härskaren öfver Kyrkostaten; han
befaller stadskonsulerna, som om de voro hans ämbetsmän,
förbjuder krig mellan kommunerna, o. s. v. — Ute i Italien mötte
samma motstånd; så länge I. och kommunerna medverkade att
fördrifva tyskarna, var allt väl, men sedan sattes segt motstånd
mot påfvens härskarekraf. Assisi ref hellre ned sin fasta borg,
än att den skulle komma i Innocentius’ hand. Efter tioåriga
strider måste påfvedömet erkänna, att den direkta styrelsen
öfver mellersta Italiens af municipalt oberoende smittade städer
var omöjlig genomföra; och ännu omöjligare visade det sig
vara att göra sig till ledare af de stora städernas »ligor» i
Toskana och Lombardiet. Vi gå förbi de invecklade striderna
här, där motsatsen mellan gelfer och gibelliner så starkt spelade
in, och där det kyrkohistoriskt viktiga är, att påfvedömet
förgäfves uttömde hela arsenalen af kyrkans vapen. Märk blott
en sak! hvad som samtidigt lyckades Filip August i Frankrike,
lyckades ej för den mäktigare Innocentius i Italien. Den förre
hade medel till aktion, som den senare trots allt saknade. Den
världsliga makten började blifva nödvändigare än den andliga.
Och här framträdde ett fenomen af olycksdiger
framtidsinnebörd för kurian: municipalandan tenderade allt mera att identi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
