Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - II. La croisade des Albigeois, 1905, 2:a uppl. 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
LITTERATUR ÖFVERSIKTF.R
ning för sitt nya rike, i liberal anda och alls icke passande till
korstågsintressena.
Med 1212 begynnte ock tecken till en reaktion. Det
viktigaste var, att peter ii af Aragonien efter sin seger vid Tolosa
1212 ingrep till skydd för Raimond, ledd af det politiska
motivet att hindra Midis förvandling till en farlig granne. Peter
segrade i den diplomatiska strid, som nu utspann sig i Rom;
Innocentius desauverade legaternas åtgärder, befallde Simon ai
Montfort under starka förebråelser för hans öfvergrepp att lyda
spanske kungen och förklara korståget vara slut. De påfliga
legaterna visste emellertid att åter öfvertrumfa påfven; innan
hans bref officiellt voro mottagna, höllo de ett koncilium i Laveur,
där påfvens rakt motsatta beslut fattades; och stödda af den
fanatiska folkopinionen förde de sedan sin talan så energiskt,
att I. ännu en gång ändrade ståndpunkt och godkände kriget
mot Toulouse. Peter af Aragonien, som nu vädjade till svärdet,
förlorade mot Simon sin här och sitt lif i det berömda slaget
vid Muret, där Simons personliga tapperhet var afgörande.
Denna katastrof sänkte det toulousanska riket i sorg för
århundraden. Raimond II flydde till Johan utan land. Den franske
prinsen Ludvig (den helige) inbröt nu, när vägen var jämnad,
plötsligt med en korshär och höll ett oblodigt triumftåg genom
bela Midi; undet hans skugga satte sig Simon i verklig
besittning af sitt nya rike. Men nu utbröt en häftig strid om
Narbonne mellan honom och Arnault-Amalric, som ville ha lönen
för sitt arbete. Bägge vädjade till påfven. Alla de invecklade
frågorna om albigenserna och Midi samlades till det stora
Lateran-konciliet 1215. Ingen sak passionerade där mera än dessa.
Påfven återtog här sin ursprungliga ställning: för relativ mildhet
mot kättarna och för Toulouse s bevarande åt den lagliga
Rai-mondska dynastien. Efter en lång strid med de fanatiska
biskoparna från Langedocq resignerade I. till slut; konciliet
voterade Raimonds afsättning och Simons seger. Ett dekret af I.
i dec. 1215 reglerade i enlighet härmed förhållandena i Midi;
men i det sista sökte påfven kompromissa, lät bl. a. staden
Toulouse med omnejd behållas af Raimonds son Raimond VII,
samt upptog en reservation för framtiden om »alla katolikers
rätt, som ej får kränkas». I verkligheten räddade I. Raimonds
dynasti från total ruin; då Simon med våld ville taga Toulouse,
stupade han vid belägringen, träffad af en sten. Denna katastrof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
