- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
289

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - II. La croisade des Albigeois, 1905, 2:a uppl. 1907 - III. La papauté et l’empire, 1906

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR

229

utlämnade Midi åt — hvarken påfven eller baronerna, utan åt
kapetingiska dynastien. För Frankrike och dess konung hade till
sist, utan att veta det, hela kristenheten med Innocentius III i
spetsen arbetat.

III. La papauté et 1’empire, 1906.

Denna del, den vidlyftigaste af alla, kan här behandlas
kortast, enär vi ju äga en mönstergill lättåtkomlig framställning
af detta ämne i del IV af Hauck: Kirchengeschichte
Deutschlands, 1903. Luchaire börjar med en utredning af de motsatta
teorierna om imperium, den påfliga och den kejserliga, enligt
hvilken senare alla kristna nationer lydde under kejsaren, och
hvilken Henrik VI ej varit långt ifrån att realisera, då döden
krossade allt; det var denna teori, som inspirerade Walter von
der Vogelweide. Men i striden hade ock framkommit en tredje
kompromissande teori, enligt hvilken kejsaren och påfven voro
likställda och tillsammans styrde världen (Gervais de Filburg). Så
energiskt än Innocentius III förfäktade den påfliga teorien, kunde
han dock lämpa sig efter förhållandena och där så passade axla
denna kompromissteoris kappa. Det kom till synes under
striderna i Tyskland efter Henrik VI:s död. -— Luchaire lämnar
en god karakteristik af rivalerna, den storväxte OTTO och den
lille Filip, af hvilka den senare var mera sympatisk. I. väntade
i 3 år att afgöra valet mellan dem; han insåg beslutets stora vikt
för framtiden. När han så i slutet af 1200 tog parti, skedde
det med äkta juridisk motivering, i hans berömda »Deliberatio
super facto imperii de tribus electisn. Han förkastade Fredrik
af Sicilien som barn, Filip som hohenstaufer och valde Otto,
med satsen, att icke väljarnas antal (Filip hade i Tyskland
majoriteten) men deras kapacitet är afgörande! Här förelåg en
utvidgning af påfvens makt utöfver allt, som förut varit. Påfven
hade förut kunnat bekräfta kejsarval genom kröning eller lägga
bann på kejsaren; I. ingrep direkt i valet af en tysk konung.
Det är teokratien i dess praktiska tillspetsning.

Innocentius arbetade med vanlig energi för sin kandidat
och hade 1203 genom att lösa Filips undersåtar från deras tro
etc. hemburit nästan fullständig seger, då i Tyskland en våld-

Kyrkohist. Årsskrift 1910. zg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free