Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - V. Les royantés vassales du Saint-Siège, 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
I. ITTER ATURÖFVERSIKTER
till ärkebiskop. De märkliga händelserna äro väl bekanta, liksom
Johans totala nederlag efter en seg och energisk försvarskamp.
Han hade till slut blott att välja mellan att se England regeradt
af Frankrike eller af påfven; han valde klokt och kanske
patriotiskt, men äfven drifven af vidskepelse, det påfliga oket. Det
skedde plötsligt, som en teaterkupp. Filip August af Frankrike
höll just på att hissa seglen för att sätta öfver Kanalen, när
han fick den oförmodade underrättelsen, att I. gått öfver på
Johans sida och att spelet för franske kungen var förloradt. I:s
triumf var ännu mera fullständig, än samtiden förstod. Med
konventionen i Douvres blefvo påfvarnas drömmar till fullaste
verklighet; Johan nedlägger sin krona och får den åter som
vasall mot tributplikt och vasalled! Härefter var ock Johan ett
viljelöst verktyg för påfven, och denne räddade honom till
gengäld helt och hållet efter nederlaget vid Bouvines 1314. Den
påflige legaten i England utöfvade den mest vidsträckta makt,
men kom så i konflikt med landets hierarki; Langton, som var
mera engelsman än romare, närmade sig baronerna, några rika
borgare i London slöto sig till, och så kom denna strid mot
påfve och konung, som efter Johans nederlag vid Bouvines förde
till Magna Charta 1215. Luchaire varnar för att öfverskatta
betydelsen af denna; den innebar ej en principiell fordran på
ständernas medgifvande vid beskattningen och får ej betecknas
som källan för engelska folkfriheten; men å andra sidan får den
ej heller på modernt vis bagatelliseras; det var mer än blott en
simpel feodalinsurrektion; där hade dock tre sociala element
enats för nationell frihet gent emot absolutismens missbruk och
gent emot landets underkastelse under påfven, gent emot
påfvens internationella makt, som Johan själf i bref till I. medgaf.
Visserligen fick I. triumfen att se Langton infinna sig vid
lateran-konciliet och underkasta sig; och i verkligheten förblef England
i politiskt afseende mer än ett halft årh. kurians vasallstat.
Men i England var dock från Innocentius III:s dagar en ny
maktfaktor i framväxt. (Jfr E. GüTSCHOW: Innocentius III och
England 1904, och Mc KecHNIE: Magna Charta, a
commen-tary 1905).
Det svåraste arbetet hade Innocentius med Frankrike.
Filif august var den starkaste personligheten i den värld,
som rörde sig kring I. Det visade sig i hans långa strid med
påfven för att få skiljas från Ingeborg af Danmark, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
