Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - VI. Le conceile de Latran et la réforme de l’église, 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 I. ITTER ATURÖFVERSIKTER
vägdes), de eviga striderna om prebendena, etc.; lian stod här
till slut maktlös. I allmänhet måste man säga, att realiteten
föga svarade mot hans ideal. — Äfven kapitlen fingo dock
känna hans makt; han drog i praktiken ofta biskopsvalen från
dem till Rom. Det är ett intressant faktum, att han från början
som absolut påfligt prerogativ häfdade en tredubbel rätt:
depo-sitio, cessio, translatio; motiveringen var skolastisk: biskopen är
gift med sin kyrka; Gud ensam genom påfven kan upplösa
äktenskapet. I:s teori beträffande biskoparna kan sammanfattas
så, att påfven är ej blott deras högste domare utan äfven
väljare för hela kristenheten. — Roms supremati framträdde i en
mängd andra fall; I. visade en häpnadsväckande förmåga att
medhinna, sätta sig in i och afgöra de minsta detaljer från alla
områden och alla trakter af kristenheten; Rom syntes i
verkligheten under hans regering som källan till all auktoritet och all
rätt. Det var blott på en punkt, som hans allvarliga försök
ingen framgång rönte; när det gällde att förbättra kyrkans
moraliska lif. Luchaire har här en intressant utredning om
Innocentius’ sträfvan att reformera munkordnarna, däri han under
polemik mot SabatieR och AlphandÉRY (professor vid École
practique des hautes études, Paris, en af samtidens främste
kännare af medeltida »kätterier») häfdar, att I. verkligen ville
ingjuta nytt lif i munkväsendet, att han gynnade den nya
munktypen, som begynte bryta fram, den aktiva, i kärlekens tjänst
stående; så framhäfde han ock starkt de italienska humiliaterna,
franciskanernas förelöpare.
En mycket viktig institution vid utbildningen af
påfvedö-mets andliga och världsliga makt var protectio apostolica. I.
utvecklade denna till väldig omfattning; på hvarje blad i hans
bref möter denna fras: »sub protectione s. Petri et nostra».
Kloster, biskopar, kapitel, klerker, enskilda personer och
områden undandrogos deras ordinära öfverhet och ställdes direkt
under påfven. Detta var ock en inkomstkälla af betydenhet.
Men trots att I. använde de stora inkomsterna bl. a. äfven till
att hjälpa fattiga präster och stödja hotade kyrkliga intressen,
väckte hans beskattningsåtgärder ett ovanligt motstånd, som
ock hos I. framkallade en för honom eljes främmande retlighet.
Främst kom motståndet från de af I. eljes gynnade kapitlen;
där hade en med kommunerna parallell sträfvan efter
själfständighet vaknat. Luchaire framdrager en rad exempel på kapit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
